2024-03-10
Röst, tal, språk och kommunikation: kritiska färdigheter för ett fungerande samhälle.
Så läste jag avgående ordförande Annelie Westlunds text den 25:e februari. Temat för den var: ”En resa i förändring – erfarenheter och framtidsutsikter”. Verkligen lever vi en starkt föränderlig värld och flera mörka moln tornar upp sig vid horisonten, vi ser en nedgång i antalet demokratiska stater i världen, ett pågående krig i Europa, en tillsynes olöslig konflikt på Gaza, färre möten mellan olika typer av människor och ett klimat som blir mer och mer oberäkneligt pga. människans påverkan. Att i denna tid engagera sig ideellt i en förening vars syfte är att stödja och främja en vetenskaplig och god organisatorisk utveckling inom röst, tal, språk och kommunikation känns som ett viktigt och riktigt beslut.
Föreningen Svensk Intresseförening för Tal och Språk bildades nio år innan jag föddes (!) och i år firar den 65 år. När jag läste Astrid Frylmarks historiska betraktelse från 2019 fick jag flera glada minnesbilder. Att Björn Fritzell var en av grundarna har jag kanske vetat (men glömt, jag vet att jag besökt möten i Svensk Förening för Foniatri och Logopedi när det begav sig men minnena har bleknat) och det är riktigt roligt för mig att påminnas om då Björn var foniater på KI när jag gick logopedutbildningen 1988-91, för över 30 år sedan. På den tiden var mitt stora intresse och framtidsplan sången och jag fick möjlighet att sjunga på hans avtackning, jag valde en sång som Billie Holiday brukade sjunga och skrev om texten att passa för tillfället. Vid pianot satt den mycket gode pianisten Lennart Nord som jag lärt känna när jag fick undervisning vid institutionen för Tal, musik och hörsel på KTH. Lennart Nord gick alldeles för tidigt ur tiden och saknaden blev stor.
Vid denna institution – som är den äldsta i världen för talteknologisk forskning – jobbade den legendariske Gunnar Fant från 1950-talet fram till 2006, också en vän av en av grundarna av logopedutbildningen som startade 1964, Gunnar Bjuggren, och ansvarig för ”Taltransmissionslaboratoriet” på KTH. Ni anar inte hur jag kände historiens vingslag när jag under min postdoc 2016-18 mötte Jont Allen, talperceptionsforskare vid Illinois universitet Urbana-Champaign och han berättade att han jobbat tillsammans med Gunnar Fant på Bell-laboratoriet vid Massachusetts Institute for Technology. Jag blev också stolt över att vara svensk – något jag blev både en och två ggr under vår familjs vistelse i Cincinnati.
Vilka utmaningar står vi då idag inför vad gäller röst, tal, språk och kommunikation som kräver vår gemensamma ansträngning?
Ser vi till röst har Lundaforskning visat att lärares röster har stor betydelse i undervisningssammanhang, inte bara för deras egen hållbarhet – utan även för elevernas lärande. Inom tal vet vi att mycket görs inom både förskola och skola men fortfarande finns trösklar som gör att många barn inte får de direkta insatser som behövs för att talproblem ska avhjälpas. Språkliga svårigheter finns i flera olika populationer och dessa kräver gemensamma insatser från olika vuxna. Forskning om språkstörning har spridits gott ute i verksamheterna genom fina utbildningsinsatser vilket är gott, men fortfarande finns kunskapsbrister, såväl inom grundskolan, gymnasiet och stora sådana inom andra discipliner. Jag minns när jag och min forskarkollega presenterade vår studie om kommunikativ aktivitet och delaktighet hos barn med språk- och talproblem inom ett högre seminarium i socialt arbete, att jag reagerade på att man inom socialt arbete har mycket lite utbildning om de här svårigheterna. Här tänker jag att möten mellan elevhälsan och socionomer inom skolan är mycket angelägna för att få en helhetsbild av de här barnens problematik och att rätt insatser görs.
Kommunikativa svårigheter kan uppstå i en mängd olika situationer och ha en mängd olika orsaker. Här tänker jag att trösklarna mellan generationerna behöver överbryggas och att möten mellan människor i olika åldrar ofta är nyckeln för att just kunna förstå vikten av erfarenheter för barns framtida utveckling.
Men sen kommer vi till den sjunkande läsförmågan. Här är insatser från SITS något som kan göra skillnad. Jag träffade en kognitionsforskare i Lund för några veckor sedan när jag närvarade vid en disputation. I samtal med forskaren framkom att det fortfarande finns tvister mellan vårt lands lärarutbildningar om hur läsinlärning går till, och att många lärare inte får undervisning i ljudbaserad läsinlärningsmetod – den metod som har mångårig evidens nationellt och internationellt och förordas i Vetenskapsrådets rapport från 2015. Här är det viktigt med utbildning och kunskapsspridning på många olika nivåer i samhället för att de allra yngsta ska få en god start på sin läsinlärning.
Jag ser framemot att möta engagerade kunskapsbärare inom röst, tal, språk och kommunikation framöver och med denna första text i ordföranderollen vill jag önska er alla välkomna till SITS!
Cecilia Nakeva von Mentzer
Leg logoped, Fil dr.
Lektor i hörselvetenskap
SITS-ordförande
