2019-04-17
I mitt arbete som speciallärare i grundskola och särskild undervisningsgrupp har jag blivit uppmärksammad på den grupp elever som, i kortare eller längre perioder, inte kommer till skolan. Tidigare var min upplevelse att denna grupp var relativt liten, men rapporter visar att det rör sig om många tusen elever, det finns uppgifter som talar om cirka 20 000 elever per år. Mitt examensarbete på speciallärarprogrammet vid Högskolan Kristianstad fokuserar på att identifiera orsaker till problematisk skolfrånvaro, samt hur vi i skolan kan arbeta för att få eleverna att återvända till skola och utbildning.
Det finns olika grad av skolfrånvaro och det är viktigt att skilja mellan sporadisk ogiltig frånvaro (skolk) och långvarig ogiltig frånvaro (skolvägran). Skillnaderna består till exempel i möjligheter och svårigheter att hitta fungerande metoder och arbetssätt för att vända frånvaro till närvaro. Det finns olika sätt att benämna de elever som av en eller annan anledning inte kommer till skolan under en sammanhängande period om minst tre veckor. På svenska har begreppet hemmasittare ofta använts, men frågan är om det är ett bra val eftersom det signalerar att eleven själv väljer att stanna hemma och på så sätt blir ensam bärare av problemet. Jag väljer, i min studie, att benämna elever som hamnat i problematik med ogiltig skolfrånvaro av olika slag, som elever i problematisk skolfrånvaro. Det handlar om elever i sårbarhet relaterat till skolfrånvaro och därmed utanförskap, socialt, kunskapsmässigt och i samhället senare i livet. Studien undersöker orsaker till problematisk skolfrånvaro, vilken betydelse språk och kommunikation kan ha i sammanhanget, samt hur mönstret kan brytas och frånvaro vändas till närvaro.
För att få en bild av hur vårdnadshavare upplever sin och sina barns problematiska frånvaro genomförde jag tre formella, semistrukturerade och djupgående intervjuer med vårdnadshavare till två elever: Jona och Isa. Målet med intervjuerna var att få förstahandsinformation, erfarenheter och kunskap från vårdnadshavare – ur en förälders perspektiv få syn på och försöka förstå olika aspekter i mötet med skolan. Vårdnadshavarna valdes utifrån att de har barn som befinner sig i långvarig problematisk skolfrånvaro, där det gjorts många insatser och försök att anpassa skolan för att få eleverna tillbaka. Dessutom ville jag ta reda på hur en kommun arbetar kring elever i problematisk skolfrånvaro, om det finns en särskild handlingsplan för detta och huruvida man agerar utifrån den. Detta gjordes genom två surveyundersökningar online, i form av enkäter, till rektorer, specialpedagoger och lärare som arbetar med problematisk skolfrånvaro. I studien avgränsas undersökningen till problematisk skolfrånvaro kopplad till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Teoretisk ram för studien utgörs av relationellt specialpedagogiskt perspektiv, samt relationell pedagogik.
Ett specialpedagogiskt, relationellt perspektiv fokuserar på olika sociala faktorers påverkan för elever i skolsvårigheter. Här pratar man om en inkluderande skola, där alla är med från början och där skolan anpassas så att alla elever kan nå målen. Synen på elever med svårigheter har under senare år förändrats till att handla om elever i svårigheter. Här ser man en tydlig skillnad i perspektiv. Att skriva elever med svårigheter antyder att det är eleven som bär problemet, det är eleven som ska ändras för att nå skolans mål. Eleven ska anpassas för att passa in i skolans system och krav. En elev i svårigheter har svårigheter, men det är kanske skolan eller organisationen som ska anpassas så att eleven utvecklas optimalt. Ansvaret har förflyttats från individen till organisationen.
Konklusionen av studien synliggör betydelsen av tidiga insatser, genuina relationer samt individanpassade åtgärder. Resultaten visade att många orsaker till problematisk frånvaro samverkar, att språk och kommunikation är en central del i denna problematik, att skolor har goda rutiner och handlingsplaner vid problematisk frånvaro, samt att vikten av personliga relationer och specialpedagogisk kompetens i mötet med dessa barn behöver utvecklas.
Mitt bidrag till fortsatt forskning är bland annat att fokusera på den specialpedagogiska kompetens som redan finns i kommunerna. Speciallärare, i rollen som expert i sitt ämne, har mycket att tillföra när det gäller det praktiska arbetet i undervisningssammanhang, såväl i klass och mindre grupp som med enskild elev. I detta resonemang avses speciallärare med specialisering mot barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling. Min undersökning visar att eleverna Jona och Isa har exkluderats, blivit satta i “eget rum”, där de till största del mött personal utan adekvat utbildning. De elever som har störst behov av specialpedagogisk kompetens får sällan det. I ett språkligt utvecklande sammanhang anser jag att speciallärare med inriktning mot språk-, läs- och skrivutveckling har en viktig roll i mötet med barn i språklig sårbarhet och i problematisk skolfrånvaro.
Rebecca Sahlin
Lästips:
Bruce, B., Ivarsson, U., Svensson, A-K. & Sventelius, E. (2016). Språklig sårbarhet i förskola och skola. Barnet, språket och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.
Bruce, B. (red.) (2018). Att vara speciallärare. Lund: Gleerups.
Conti-Ramsden, G., Knox, E., Botting, N. & Simkin, Z. (2002). Different school placements following language unit attendance: which factors affect language outcome? International Journal of Language & Communication Disorders, 37(2), 185–195. doi:10.1080/13682820110116866.
SOU 2016:94. Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. Stockholm: Elanders Sverige AB.
Länk till uppsatsen i sin helhet:
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1232067/FULLTEXT01.pdf