2021-03-23

Språkförskola är en behandlingsform som utformats för barn med grav primär språkstörning (motsvarande developmental language disorder, DLD). Men tillgången till språkförskola är begränsad. Vi påbörjar nu ett forskningsprojekt för att kartlägga vilka barn som får tillgång till språkförskola, och hur det går för dem.

Forskningsprojektet

Vi som planerar och kommer att genomföra projektet är Sofia Strömbergsson, Anna Eva Hallin, Sara Burge och Anders Sand, samtliga vid Enheten för logopedi, Karolinska Institutet, samt Carmela Miniscalco, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Göteborgs universitet. Vi kallar projektet för Språkstörning – effekt av och tillgång till olika behandlingsformer för barn i förskoleålder (SPETS).

Vilka barn går i språkförskola?

Långtifrån alla barn med grav DLD har tillgång till språkförskola. Grav DLD förekommer hos 2–3 procent av alla barn [1], vilket motsvarar omkring 10 000 av alla 3–5-åringar i landet [2]. Men det finns i dag bara 30 språkförskoleavdelningar i Sverige [3]. Med ett uppskattat antal platser per avdelning om 8 barn, är det totala antalet språkförskoleplatser i landet 240. Detta motsvarar alltså omkring 2,4 procent av behovet.

Tillgången till språkförskola är inte bara begränsad, utan även ojämnt fördelad över landet. Sexton av landets 30 språkförskoleavdelningar finns i Stockholmsregionen. Men trots att det finns fler språkförskolor i Stockholmsregionen än i övriga landet, täcker de endast omkring 6 procent av regionens uppskattade behov (beräknat på 2 procents förekomst av grav DLD).

Även barnets kön och omgivande språkmiljö tycks påverka tillgången till språkförskola. Trots att DLD är ungefär lika vanligt hos flickor som hos pojkar [1], visar uppgifter från en språkförskola i Stockholm under åren 2005–2017 att pojkar är överrepresenterade [4]. Samma kartläggning antyder också en högre andel flerspråkiga än förväntat utifrån befolkningsstatistiken [4].

I SPETS planerar vi att göra en systematisk kartläggning av vilka faktorer som påverkar barns tillgång till språkförskola. Vi vill bland annat söka svar på frågan om vilka faktorer som påverkar om ett barn remitteras och antas till språkförskola.

Vi hoppas med en sådan kartläggning kunna bidra till att säkerställa jämlik vård, som tillgodoser vårdbehovet hos barn med grav språkstörning.

Vad språkförskolan ger

Flera saker skiljer behandlingsformen språkförskola från behandling på logopedmottagning. Fler och mer frekventa behandlingstillfällen och en tätare samverkan mellan logoped och förskolepersonal är två viktiga skillnader. Den pedagogiska verksamheten på en språkförskola är också särskilt anpassad för att vara kommunikativt stöttande. Personaltätheten på språkförskolan är ofta högre, liksom tillgången till fortbildning om DLD, och i barngruppen finns kamrater med liknande svårigheter. Barn med grav DLD kan därför mötas av acceptans och förståelse för sin språkliga funktionsnedsättning, på ett sätt som är svårare att tillmötesgå på ordinär förskola. Det är rimligt att anta att allt detta är gynnsamt. Men på vilket sätt? Blir barnen starkare språkligt? Blir de mer självsäkra kommunikatörer? Mår de bättre mer generellt?

I SPETS fokuserar vi på att utvärdera de förmågor hos och omständigheter kring barnet som behandlingsformen språkförskola kan förväntas stärka och gynna. Vi ordnar dessa utifrån

• • språklig förmåga, det vill säga barnets förmåga att själv uttrycka sig och att bearbeta talat språk
  • kommunikativ delaktighet, det vill säga barnets deltagande i kommunikativa aktiviteter i vardagen
  • hälsorelaterad livskvalitet, det vill säga barnets generella välbefinnande.

Vi tänker oss att den dagliga språkliga träningen på språkförskolan kan förväntas stärka barnets språkliga förmåga i högre grad än sedvanlig logopedisk behandling på mottagning. Vi tänker oss också att den kommunikativt anpassade miljön på språkförskolan kan förväntas stärka barnets kommunikativa delaktighet i högre grad än vid annan förskoleverksamhet. Slutligen tänker vi oss att en trygg och förstående omgivning, tillsammans med ökad kommunikativ delaktighet, kan ge förbättrad hälsorelaterad livskvalitet. För att ta reda på om detta stämmer, vill vi utvärdera behandlingseffekt med instrument som mäter just dessa aspekter.

Hur bör behandlingseffekt mätas?

Det finns inte mycket tidigare forskning som utvärderar språkförskola som behandling, vare sig i Sverige eller internationellt. Den forskning som har gjorts, har utvärderat behandlingen enbart utifrån test av barnets språkliga förmåga [5]. Det är otillräckligt på flera sätt.

För det första är barnets språkliga förmåga endast en aspekt som behandlingsinsatser kan påverka. Centralt vid behandling av DLD är också att kompensera för barnets språkliga svårigheter (till exempel med hjälp av AKK), så att barnet kan vara en aktiv kommunikatör trots sin funktionsnedsättning. Om behandlingsinsatsen utvärderas enbart utifrån resultat på test av språklig förmåga riskerar viktiga framsteg alltså att förbises.

För det andra är de standardiserade test som ofta används för att bedöma språklig förmåga inte avsedda just för att mäta förändring. De är snarare utformade för att identifiera svårigheter, som underlag för om barnet har DLD eller ej, och hur allvarlig den i så fall är. Men eftersom DLD är ett varaktigt tillstånd [5], kommer barnets språkliga förmåga alltså sannolikt att vara låg i förhållande till jämnåriga utan DLD. Det är med andra ord sannolikt att språkstörningen finns kvar, även efter en gynnsam behandlingsinsats.

För att utvärdera om behandlingsformen språkförskola har effekt på de aspekter som den kan förväntas gynna, planerar vi i SPETS att

• utöver mått på språklig förmåga, även utvärdera behandling utifrån mått på kommunikativ delaktighet och hälsorelaterad livskvalitet
• mäta språklig förmåga inte bara utifrån standardiserade test, utan även utifrån analys av språkliga stickprov av vardagligt berättande, där barnets användande av tecken, bildstöd och gester beaktas som en del av berättandet.

Genom att utvärdera behandlingseffekt ur ett bredare perspektiv än enbart utifrån barnets språkliga förmåga hoppas vi i högre grad än tidigare avspegla vad som värderas högt av barnen själva och deras anhöriga [6].

Genomförande

I SPETS rekryteras 2–4-åriga barn med grav språkstörning/DLD, som genom sin ålder och diagnos är möjliga kandidater till språkförskola. En grupp kommer efter en tid att antas på språkförskola, medan majoriteten inte gör det. Därmed skapas två naturliga jämförelsegrupper, med liknande profiler.

Efter beslut om antagning till språkförskola, kartlägger vi vilka faktorer som påverkat beslutet om antagning. Genom att följa barnen under ett år – där en grupp får behandling på språkförskola, medan den andra gruppen får behandling vid logopedmottagning – jämför vi behandlingseffekter för de olika behandlingsformerna.

Vi planerar att ha löpande dialog med logopeder och pedagoger som dagligen möter barn med grav språkstörning, för att försäkra oss om att projektets frågeställningar och metoder är kliniskt förankrade, och för att underlätta framtida praktisk tillämpning av resultaten. En referensgrupp av verksamma kliniker har bildats och vi planerar fortsatt planeringsmöte längre fram i vår. Välkommen att höra av dig om du är intresserad av att följa den fortsatta planeringen av projektet!

Sofia Strömbergsson, för projektgruppen

Läs mer om projektet här: www.ki.se/spets

Referenser

1. C. F. Norbury m.fl., ’The impact of nonverbal ability on prevalence and clinical presentation of language disorder: evidence from a population study’, Journal of Child Psychology and Psychiatry, vol. 57, nr 11, s. 1247–1257, maj 2016, doi: 10.1111/jcpp.12573.
2. ’SCB statistikdatabasen’, 2020. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/ (hämtad 2020-04-16).
3. Språkförskoleföreningen, ’Språkförskoleföreningen’. Jan. 28, 2020, Hämtad 2020-01-28. [Online]. Tillgänglig på: http://www.sprakforskola.se/.
4. S. Burge, ’Evaluation of responsiveness of Swedish receptive language assessments – A retrospective cohort study based on a local quality registry’, Examensarbete för masterexamen i logopedi, Enheten för logopedi, Karolinska Institutet, Stockholm, 2019.
5. D.V.M. Bishop, M.J. Snowling, P.A. Thompson & T. Greenhalgh, ’CATALISE: A Multinational and Multidisciplinary Delphi Consensus Study. Identifying Language Impairments in Children’, PLOS ONE, vol. 11, nr 7, p. e0158753, juli 2016, doi: 10.1371/journal.pone.0158753.
6. S. Roulstone, J. Coad, A. Ayre, H. Hambly & G. Lindsay, ’The preferred outcomes of children with speech, language and communication needs and their parents’, Department for Education, London, UK, DFE-RR247-BCRP12, dec. 2012. Hämtad 2020-04-23. [Online]. Tillgänglig på: https://assets.publishing.service.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/219625/DFE-RR247-BCRP12.pdf.