Jag heter Cecilia Nakeva von Mentzer och jag arbetar som lektor i hörselvetenskap på Örebro universitet men bor i Uppsala sedan 1992 – den eviga ungdomens stad! Detta blev extra tydligt för oss när vi firade Valborg med goda vänner en fantastisk vårdag för bara några dagar sedan. Vilken folkfest och vilken glädje att äntligen få känna solens värme mot kinderna och lyssna på härlig musik med Orphei Drängar vid Carolina Rediviva och dixiejazz på Villa Anna strax därefter.

Jag blev färdig logoped 1991 och tog min examen på Karolinska institutet när utbildningen fortfarande var 3-årig. Detta gjorde att jag under tidigt 2000-tal bestämde mig för att läsa en magister i logopedi som resulterade i en uppsats om Uttal och stavning. Det var så fascinerande att gå på djupet i hur stora uttalssvårigheter förhöll sig till stavningsförmåga. Och jag minns att jag fördjupade mig starkt i Liebermans motorteori liksom de på den tiden nyligen upptäckta spegelneuronen. Mina handledare var Astrid Frylmark och Birgitta Johnsen, två logopeder vars kunskap på flera sätt gjorde mig inspirerad att fortsätta förkovra mig inom närliggande ämnen. 2014 disputerade jag vid Linköpings universitet med avhandlingen Rethinking Sound: Computer-assisted reading intervention with a phonics approach for deaf and hard of hearing children using cochlear implants or hearing aids. Detta var nio år efter att jag börjat arbeta på teamet för Hörselimplantat på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Tack alla goda medarbetare och patienter för all den kunskap ni gav mig och som väckte min nyfikenhet att lära mig mer om språk och läsning inom hörselområdet.

En stor händelse för mig och hela vår familj var när jag 2015 fick ett Marie Curie-stipendium från FORTE och vi fick tillbringa 1 år i Cincinnati Ohio. Nu inom min postdoc ändrade jag vetenskaplig inriktning litegrann genom att studera hörseln hos barn med diagnostiserad fonologisk språkstörning. Här fann vi att redan vid 4-5-års ålder hade nästan en fjärdedel av de typiskt utvecklade barnen börjat få en högfrekvens-hörselnedsättning (10-16 kHz) något som blev ett intressant oväntat fynd och som har uppmärksammats internationellt. Hos barnen med fonologisk språkstörning var förekomsten signifikant högre och hos dem fann vi även nedsatt känslighet i stapediusreflexen. Denna reflex syftar till att strama upp hörselbenskedjan och dämpar ljudnivån på det egna talet, det vill säga hur du hör ditt eget tal ”inne i huvudet”. Vokaler, som har starkare ljudenergi, dämpas till förmån för svagare språkljud, konsonanter, vilket gör dessa mer hörbara. Genom att sprida kunskaper om subkliniska hörselfynd hos denna population tänker jag att vi får högre medvetenhet om vikten av hörsel för utveckling av talat språk. Detta är något som min audionomkollega Helena Stålnacke och jag har skrivit om i ett par artiklar här på SITS.

Så har jag axlat ordföranderollen i SITS från och med 2024. Uppdraget känns verkligen roligt och inspirerande och runtikring mig har jag så proffsiga medarbetare! Att få vara omgiven av andra som är lika intresserad som en själv i tal, språk och kommunikation är verkligen en fantastisk möjlighet och jag ser stort framemot vår kommande konferens som äger rum i Stockholm på Klara konferens den 18:e oktober 2024.

Med dessa ord önskar jag er en trevlig vår och hoppas träffa er i oktober i Stockholm!

Mvh

Cecilia