2019-12-01
SITS kongress 2019 När det inte bara är språket – NPF, undervisning och lärande i förskola och skola inleddes med en föreläsning av Annika Andersson. Här fick deltagarna på ett lärorikt och mycket engagerande sätt ta del av intressant hjärnforskning.
Annika Andersson är verksam som lektor i svenska som andraspråk vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hennes pågående forskning är inriktad på barn och vuxnas andraspråksinlärning. För att bättre förstå relationen mellan språkbearbetning och färdighet kombinerar hon neurofysiologiska mätmetoder med språkfärdighetstest i forskningsarbetet. Annika Andersson har doktorerat i psykologi inom fältet för kognitiv neurologi.
Rubriken på dagens föreläsning var Vad hjärnstudier lär oss om barns språkbearbetning. Annika Andersson säger att när forskare undersöker hur hjärnan bearbetar språk kan de jämföra olika grupper, till exempel vuxna och barn, på ett mer rättvist sätt. Ett exempel som Annika Andersson hämtar från en studie är en jämförelse i barns och vuxnas reaktionstider, där deltagande barn och vuxna ska trycka på en knapp när de tycker att ett ord rimmar och trycka på en annan knapp när de tycker att orden inte rimmar. Vid just den jämförelsen är vuxna snabbare än barn. När man däremot jämför hjärnans bearbetning av rim, finns det ingen skillnad i hur och hur snabbt vuxna och barn bearbetar rimmen. De vuxna har tränat mer på de metalingvistiska frågorna medan studierna av hjärnan visar att barns och vuxnas hjärnor kan, som exempel, bearbeta rim lika snabbt.
Vi deltagare fick aktivt delta genom att svara ”sant” eller ”falskt” på frågor om hur hjärnan bearbetar språk. Här framgick bland annat att när någon ställer frågor lär man sig bra eftersom frågorna kan hjälpa inläraren att bearbeta materialet djupare. Vi fick också lära oss att det inte finns evidens för inlärningsstilar, men att som lärare använda sig av både visuellt och auditivt medium kan öka elevernas fokus, vilket är en förutsättning för inlärning. På samma sätt kan användandet av gester hjälpa inläraren ytterligare att fokusera. Vi får även veta att vi använder 100 procent av vår hjärna dygnet runt, men att det är olika delar som är mer aktiva vid olika tidpunkter.
Ett annat sant påstående är att tvåspråkiga barn inte är senare i sin utveckling av språk jämfört med jämngamla enspråkiga barn. Annika Andersson betonade dock vikten av att sätta in hjälp tidigt om ett barn behöver stöd i sin språkutveckling. Förmågan att lära in ett andra språk går snabbare för oss vuxna som redan har ett språk. Vi kan använda oss av en mer medveten inlärning. Som ett exempel är det enkelt för oss vuxna att sätta en ny etikett, det vill säga ett nytt ord, för ett koncept som vi redan har i vår vokabulär. Det lilla barnet måste förlita sig på en implicit (omedveten) inlärning. Annika Andersson beskriver vidare hur det lilla barnet lär in språk redan under vecka 24, eftersom det ofödda barnet har förmåga att uppfatta prosodin i det språk modern talar. Det innebär att som nyfödd har barnet fått träning i nästan tre månader på att bearbeta prosodi på det eller de språk som de utsatts för under graviditeten.
Via så kallad dishabituation, där ett spädbarn får lyssna till olika språkljud via högtalare samtidigt som det suger på en napp, går det att se att barnet kan uppfatta skillnader i ljudkombinationer. När det lilla barnet hör olika ljudkombinationer responderar det med att suga hårdare på nappen (det dishabituerar). Denna förmåga att lära, kategorisera och särskilja de små nyanserna i språket är som bäst upp till barnets första tolv levnadsmånader. Efter det krävs mer input och bättre förmåga att fokusera för att lära in nya språkljud.
Vid inlärning av fonologi belyser Annika Andersson att barn typiskt kan uttala de flesta språkljud vid fem års ålder och de fonem som är lättast att uttala är de som är universellt mer frekventa. De barn som har förmåga att enkelt lära sig många språkljud är de barn som effektivt kan uppfatta skillnaden i språkljud.
Den språkliga förmågan följer inlärning av ett nytt språk – har en person lätt för att lära på ett språk så blir den personen även bra på att lära på det andra språket.
Annika Andersson beskriver även att det är lättare att urskilja fonem om de kombineras med att personer i omgivningen använder tydlig artikulation. Att uppmuntras att titta på en annans ansikte och munrörelser är till god hjälp vid inlärningen och uttal av fonem.
När det gäller att lyckas som andraspråksinlärare betonar Annika Andersson vikten av att stötta modersmålet. Det gör inlärningen snabbare. Hon visar en bild för att illustrera detta: man blir snabb som en kanin om båda språken stimuleras och långsam som en sköldpadda om enbart det andra språket stimuleras.
Efter en mycket givande föreläsning avslutade Annika Andersson med några viktiga fakta att beakta i vårt arbete med barns och elevers språkande: Stress och vila påverkar inlärning – liksom våra egna åsikter och tankar kring flerspråkighet.
Åsa Holfve, SITS