2025-11-28

Astrid Frylmark har läst två nya böcker om dyslexi ur lite olika perspektiv. Här är hennes recensioner.

Hanne Uddling (2025). Grattis, du har dyslexi! Verbal förlag.

Grattis, du har dyslexi! är en bok som vänder sig till ungdomar, föräldrar och lärare. Boken innehåller både djup och bred kunskap om dyslexi, förpackad i ett lättåtkomligt format. Hanne Uddling är logoped med lång yrkeserfarenhet och en uppskattad föreläsare.

Boken har tillkommit på grund av Hanne Uddlings önskan att barn och ungdomar som känner sig ensamma i sina svårigheter ska kunna ta del av andras berättelser. Den till synes provocerande boktiteln bygger på den lättnad och glädje som många av de ungdomar författaren har utrett visar när de får en förklaring till varför de har känt sig så annorlunda.

Bland de 23 kapitlen finns rubriker som Vad är dyslexi? Arbetsminne och koncentrationsförmåga, Dyskalkyli, Dyslexi och vuxenlivet. De som har hört författaren föreläsa känner igen hennes sätt att konkretisera och tydliggöra komplexa sammanhang på ett tillgängligt sätt även för dem som inte har förkunskaper.

Grattis, du har dyslexi! är gjord för att kunna läsas antingen i sin helhet eller med utgångspunkt i det eller de kapitel som passar för en viss individ. Varje kapitel har en återkommande struktur där de olika avsnitten avgränsas med visuella ledtrådar. På så sätt kan ungdomar i mellan- och högstadieåldern välja att bara läsa de inledande

delarna av varje kapitel, som innehåller ett exempel på en person i en konkret situation, samt nästa avsnitt som förklarar situationen. Varje kapitel avslutas med en fördjupning och förklaringar med utgångspunkt i aktuell forskning framställt på ett konkret sätt som gör det lätt att förstå utan att förenkla bort komplexiteten. Sist i boken finns tips om fler böcker att läsa och olika sätt att underlätta studier och vardag.

Boken är en faktaspäckad kunskapskälla i ett intressant och kreativt format. Genom att ta del av lämpliga kapitel tillsammans och samtala om dem, kan barn och föräldrar förstå varför det är svårt för några att läsa och få tankar om vad som kan underlätta i skolan och livet för den som har dyslexi.

Matts Beling & Kerstin Beling (2025). Felstavaren och hans hemliga rum. Recito förlag.

Felstavaren och hans hemliga rum är något så ovanligt som en debutbok av en 90-åring. I boken skildrar författaren sina upplevelser från de första sju åren i skolan 1941–1948. För att kunna se sig själv ”på avstånd” har Matts Beling valt att skriva boken i tredje person, och berättelsen handlar därför om Johan. Att vara en elev som inte lär sig läsa som andra är ett trauma år 2025 och var det i än högre utsträckning under 1940-talet. Trots att lärare och elever ibland har svårt att komma överens även i dag finns i alla fall inte längre lärare i svenska skolor som förtjänar öknamnet ”Smockan”. Trots att mycket har förändrats återstår för varje barn med dyslexi de existentiella frågorna: ”Varför är just jag annorlunda? Vad har jag gjort för fel? Varför behöver just jag arbeta så mycket mer med bokstäverna än mina kamrater?”Författarens minnesbilder av hur det kändes att vara barn och hur han tacklade sina svårigheter genom att skapa inre, hemliga rum för tankar, minnen och fantasier är tidlösa.

Bokens Johan hade ett kärleksfullt stöd i sin mamma Elsa, som läste med och för honom. När Johan hade gått ett par år i skolan började han hitta egna strategier, till exempel en självkonstruerad läslinjal. Att bli en ”farlig typ” som slåss visade sig inte vara en hållbar lösning på problemen. Med dåtidens skolsystem blev trappsteget till realskolan alltför högt, och mötet med engelska var förödande för Johans sköra självkänsla. På samma sätt känner många elever även i dag vid stadieövergångar. Tyvärr slutar boken när Johan börjat i realskolan och det är bara genom presentationen av författaren som praktiserande allmänläkare som läsaren förstår att det så småningom ordnade sig med både studier och yrkesliv. Bokens 283 sidor hade gärna kunnat få ge plats även åt realskola och gymnasium, om än inte så detaljerat.

Vuxna som vill förstå hur det är att vara ett barn med dyslexi har, trots alla skillnader i yttre förutsättningar, stort utbyte av att läsa denna barndomsskildring. Därutöver utgör boken ett tidsdokument om hur det var att vara barn i norra Sverige under andra världskriget med kalla krigsvintrar och flyktingar från Baltikum. Även det tankeväckande utifrån dagens oroliga värld.

Sammanfattningsvis har dyslexiböckerna i min bokhylla fått ett tillskott av två sinsemellan olika men mycket läsvärda böcker.

Astrid Frylmark