2019-10-02

Då en stor del av kunskapsinhämtningen i skolan sker med hjälp av olika texter är det en stor utmaning för de elever som har någon form av läsnedsättning att ta till sig denna kunskap. Dessa elever är dessutom ofta svåra att motivera till läsning, då läsningen är mödosam och kräver mycket kraft och energi. Eleverna riskerar därmed att missa litteraturens möjlighet till språk- och kunskapsutveckling samt fantastiska upplevelser. I skolan läggs stort fokus på att eleverna ska bli goda läsare och därför tränas ofta avkodning målmedvetet de första skolåren. Vad händer då om avkodningen förblir mödosam och energikrävande trots intensiva insatser för att förbättra den? Är lärare då beredda att tänka nytt och tänka om? Finns det alternativa och likvärdiga sätt att ta till sig text? Inom ramen för mina studier till speciallärare med specialisering språk-, skriv- och läsutveckling har jag som examensarbete valt att utforska elevernas perspektiv på Legimus.

Talböcker ger personer med en läsnedsättning möjlighet att lyssna på böcker som hade varit svåra att läsa i tryckt form pp grund av det funktionshinder som läsnedsättningen utgör. För att vara berättigad till att använda talböcker krävs att en person har en läsnedsättning på grund av en funktionsnedsättning, varav den vanligaste är dyslexi (vilket 5–8 procent av alla i vårt land har), men det kan även röra sig om synnedsättning, eller en intellektuell eller  neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Trots att en stor andel av befolkningen har en läsnedsättning som påverkar deras vardag och viktiga val i livet, är det endast 1 procent av alla i svenskar som är registrerade användare av talböcker. Det väckte mitt intresse för att ta reda på vad detkan bero på. Min utgångspunkt var att fråga elever som har erfarenhet av Legimus. Eftersom jag önskade många svar valde jag att göra en enkätundersökning. Frågorna var lätta att läsa och förstå och gällde vilka hinder och möjligheter som de stött på i användandet av talböcker. Enkäten besvarades av 372 elever som går på mellan- och högstadiet och som är registrerade användare av Legimus.

Resultatet visar att majoriteten av eleverna är positiva till användandet av talböcker och de menar att den största fördelen med talböcker är att de förstår texter bättre då de använder dessa.  Att kunna fokusera på textens betydelse ökar elevens chanser och möjligheter att ta till sig innehållet, då de inte behöver lägga så mycket kraft på att avkoda texten. De framhåller även att det är viktigt att få möjlighet att läsa samma böcker som sina jämnåriga kamrater för att kunna samtala om det de läst och diskutera innehållet på lika villkor. Detta är av största vikt för att känna sig delaktig och inkluderad i gruppen. En av eleverna i undersökningen uttryckte det på följande sätt:

Jag har problem med läsning och kanske dyslexi och då är det bra att lyssna på böcker för då kan man lyssna och snacka med sina vänner om de böcker de läser fast man inte behöver läsa de jättetjocka böckerna.

Att, på grund av en läsnedsättning, endast vara hänvisad till att läsa böcker anpassade till yngre barn kan minska motivationen för läsning då innehållet inte känns relevant och intressant. Talböcker ger dessa elever möjlighet att uppleva skönlitteratur som är åldersadekvat och intellektuellt stimulerande, vilket är av stor vikt för att utveckla läslust. Att stimulera elevers läslust är angeläget då läsning är det effektivaste sättet att utöka ordförrådet och utveckla språket.

En vanligt förekommande aktivitet i många svenska skolor är tyst läsning. Det innebär att eleverna sitter för sig själva och tyst läser en bok som de själva eller deras lärare valt åt dem. Forskning visar att för de elever som har läs-och skrivsvårigheter kan denna tid användas på bättre sätt. En möjlighet är att lyssna på boken samtidigt som eleven följer med i texten. En klar majoritet av eleverna i undersökningen uppger att de använder denna funktion i Legimus. Det ger dem goda förutsättningar att förbättra sin läsning genom det stöd som talboken ger.

En annan iakttagelse var att det finns stora variationer i lärarnas attityder och kunskaper om Legimus. Flera påpekade att lärarna sannolikt hade behövt vägledning i hur de kan inspirera och motivera eleverna att använda detta verktyg. Ungefär hälften av alla elever har svarat att deras lärare uppmuntrar dem att använda talböcker i skolan, medan en tredjedel av eleverna menar att deras lärare inte uppmuntrar detta.  Detta resultat visar att förutsättningarna för eleven skiftar beroende på vilken lärare eleven har.

Eleverna framhåller lärarens roll då det gäller att ge eleverna möjlighet att använda talböcker på ett bra sätt. De menar att det är viktigt att läraren påminner eleverna om att använda talböcker, att de motiverar till talboksanvändande samt att lärarens inställning och kunskaper är viktiga. Flera menar att det hade varit ett mindre motstånd mot att använda talböcker om fler hade gjort det och att de ibland känner sig ifrågasatta då de använder talböcker i skolan.

I studien framkommer också att många tror att talböcker kan göra dem till bättre läsare och till och med öka deras chanser till ett högre betyg. Detta ter sig högst sannolikt i kraft av att läsa eller lyssna på böcker kräver och stimulerar samma kognitiva färdigheter. Den enda färdighet som inte används när man lyssnar på en talbok är avkodning.

Eleverna i undersökningen framför ett antal utvecklingsförslag som skulle kunna förbättra användarvänligheten. Bland annat önskar de bättre inläsning av böckerna. Detta kan tyckas vara en obetydlig fråga, men för en elev i språklig sårbarhet kan det vara avgörande. En annan aspekt som framkom i undersökningen gällde att det inte är så lätt att hitta talböcker. För elever med dyslexi är rättstavning en betydande svårighet. Trots det kräver sökfunktionen i Legimus app fullständigt korrekt stavning för att kunna hitta en bok.

Talboken skulle kunna bli en naturlig del av undervisningen i klassrummet och därmed skulle risken för det stigma som fortfarande kan finnas runt läs-och skrivsvårigheter minska. Det måste vara tydligt att talböcker är lika lite fusk som att bära glasögon eller att läsa punktskrift. Det måste även vara klart uttalat att lyssna på text bara är ett annat sätt att ta den till sig. Lärarnas kunskaper om talböcker behöver öka för att de ska kunna stötta sina elever på ett bra sätt. Det måste även finnas fungerande rutiner för hur föräldrar och elever får information om att talböcker är ett alternativ vid läsnedsättning. Vidare bör skolor utarbeta fungerande rutiner för i vilken ålder och i vilka situationer talboken ska börja användas i undervisningen som ett komplement till tryckta böcker. Detta är viktigt för att inte läsnedsättningen ska få konsekvenser i andra ämnen och på elevens språkliga utveckling.

Camilla Brink

 

Läsa mer om Legimus på MTM:s (Myndigheten för tillgängliga medier) webbplats: https://www.mtm.se/

Uppsatsen i fulltext:

http://hkr.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1341578&dswid=8268