2021-02-20

Grad av hörselnedsättning har betydelse men kan inte unikt förklara skillnader i ordförrådsutveckling. Hos gruppen barn med hörselnedsättning finns också högre förekomst av andra funktionsnedsättningar, som kan komplicera inlärningen av talat språk. Det är viktigt att ha ett brett perspektiv när det handlar om planeringen av insatser för barn med hörselnedsättning och det finns anledning att särskilt uppmärksamma ordförrådsutvecklingen mer än vad vi gör i dag.

Barn med hörselnedsättning har svårare att tillägna sig nya ord än normalhörande barn. Det får konsekvenser för både bredd och djup i ordförrådet, vilket i sin tur kan påverka läsförståelse och skolframgångar. Hörapparater underlättar och är viktiga, men återställer inte hörseln till fullo, framför allt inte hos barn med sensorineural hörselnedsättning.

Barn med hörselnedsättning har som grupp svårare än normalhörande jämnåriga att tillägna sig nya ord.

Användning av hörapparat har stor betydelse för ordförrådsutvecklingen, även för barn med lättare hörselnedsättning (Walker, Redfern & Oleson 2019). Det finns inte ett entydigt samband mellan behov av hörapparat och användning. Barnens motivation att använda hörapparat kan svikta, vilket även gäller det stöd som finns i omgivningen. Trots att barnen använder hörapparat behöver de anstränga sig mer än barn med normal hörsel och blir ofta uttröttade av långvarigt lyssnande (Bess, Gustafson & Hornsby 2014). Det är sällan en optimal ljudmiljö i klassrummen. Teknik kan krångla, lärarbyten gör att information om hörselnedsättning och dess konsekvenser inte alltid når fram till alla lärare och ibland läggs alltför stor börda på eleverna själva att informera.

Inlärning av nya ord

När nya ord ska kodas in och lagras behöver de fonologiska strukturerna i orden vara rätt uppfattade. Klein med flera (2017) fann att barn i åldern 5–12 år med lätt till svår hörselnedsättning uppvisade brister i känslighet för fonologisk struktur i ord, trots att de använde hörapparater. Edquist (2021) fann att barn i åldern 7–12 år, med lätt till måttligt svår hörselnedsättning, vid benämning producerade signifikant fler ord med brister i fonologisk struktur än barn utan hörselnedsättning.

Förmågan att tillägna sig nya ord stöds av det ordförråd ett barn redan har (Klein m.fl. 2017; Lederberg & Spencer 2009). Det innebär en dubbel belastning för barn som redan har ett svagt ordförråd; att när ord är svåra att uppfatta har de också färre ord att relatera till än barn som är bättre rustade.

Gruppen barn med hörselnedsättning har begränsningar i ordförrådet i förhållande till normalhörande jämnåriga. 

Svårigheter med inlärning av ord får konsekvenser för ordförrådsutvecklingen. Borg med flera (2007) fann signifikanta skillnader i ordförråd mellan 4–6-åriga barn med hörselnedsättning och normalhörande jämnåriga. Skillnaden var särskilt tydlig för barn med hörselnedsättning som var större än 50–60 dB HL. Walker med flera (2019) fann att 7–9-åriga barn, med lätt till måttligt svår hörselnedsättning, både hade mindre bredd och mindre djup i ordförrådet än normalhörande jämnåriga. De fann också att det var en spridning inom gruppen, där en del barn presterade i nivå med normalhörande jämnåriga. Edquist (2021) fann att barn i åldern 7–12 år, med lätt till måttligt svår hörselnedsättning, som grupp presterade sämre vid bedömning av expressivt ordförråd än jämnåriga barn utan hörselnedsättning. De hade också vagare uppfattning om ords innebörd. Även om gruppen barn med hörselnedsättning som helhet fick svagare resultat än normalhörande jämnåriga framkom att en del av dem presterade i nivå med, men också över, genomsnittet för normalhörande jämnåriga.

Det finns en större variation i ordförrådsutvecklingen inom gruppen barn med hörselnedsättning än bland normalhörande barn.

Grad av hörselnedsättning har betydelse för ordförrådsutvecklingen (Wake m.fl. 2005) men kan ofta inte unikt förklara den spridning som finns när det handlar om ordförrådsutveckling hos barn med hörselnedsättning. En del barn presterar språkligt på samma nivåer som normalhörande barn och en del har större svårigheter än vad som kan förväntas enbart med hänsyn till grad av hörselnedsättning (Borg m.fl. 2007; Halliday, Tuoumainen & Rosen 2017). Det faktum att det är vanligare med andra funktionsnedsättningar inom gruppen barn med hörselnedsättning kan bidra till en större spridning i språkutveckling. Flera forskare, till exempel Roush med flera (2004) och Stübner med flera (2019), har betonat vikten av att inte ha en alltför kategorisk och snäv ansats kring insatser för barn med hörselnedsättning, eftersom det är vanligt med multimodal problematik.

När Lederberg och Spencer (2009) undersökte hur barn med hörselnedsättning kunde lära in nya ord fann de att en del av barnen behövde mer tid än andra för att lära in orden. En högre andel av dessa ”slow learners” hade också andra svårigheter, till exempel uppmärksamhetsproblematik, än de som var ”rapid learners”. Halliday med flera fann att 26 procent i en grupp barn med lätt till måttlig sensorineural hörselnedsättning, 8–16 år, uppvisade kliniskt signifikanta språkliga svårigheter som inte enbart var en konsekvens av hörselnedsättning. Riskfaktorer bedömdes bland annat vara familjehistoria av språkliga svårigheter. Precis som för alla andra barn har naturligtvis språkbegåvning, andra kognitiva förmågor och den språkliga miljö barnen befinner sig i betydelse – kanske de facto ännu större betydelse för denna grupp. Borg med flera (2007) resonerade om att dessa andra faktorer kan bidra till ökad sårbarhet för språkliga svårigheter hos barn med hörselnedsättning och att det är viktigt att kartlägga vad som påverkar språkutvecklingen hos varje enskilt barn. Handlar det till exempel framför allt om hörselrelaterade svårigheter, om svårigheter med central språklig bearbetning eller om talrelaterade begränsningar? Eller handlar det om hur den språkliga omgivningen ser ut? Flera intressanta studier och interventioner pågår med den så kallade LENA-metoden (Language Environment Analysis), där teknisk utrustning används för att under tidsperioder kartlägga den faktiska kommunikation som förekommer i barnens tidiga språkliga miljöer. Informationen kan sedan användas för rådgivning och för att utvärdera hur den tidiga kommunikativa miljön påverkar språkutvecklingen även på sikt (se t.ex. Ambrose, VanDam & Moeller 2014).

Vi behöver bli bättre på att se individuella behov av insatser, för att barn med hörselnedsättning ska få det stöd de behöver för att utveckla sitt ordförråd.

Hörselnedsättning försvårar inlärning av ord och påverkar ordförrådsutvecklingen hos barn. Det finns en större variation i talspråksutvecklingen inom gruppen barn med hörselnedsättning än hos normalhörande barn, där en del har svårigheter men inte andra. Graden av hörselnedsättning har betydelse, men det är inte det enda som förklarar hur ordförrådsutvecklingen blir för de enskilda barnen. Kontinuitet i hörapparatsanvändning är viktig. Föräldrar och lärare behöver information och stöd kring hörhjälpmedel och om hur de kan stötta barnen i att använda hörapparat, även när det känns drygt och jobbigt. Ljudmiljöer kan behöva ses över. På Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats finns det bra information om hur pedagogiska miljöer kan anpassas.

När det handlar om talspråksutvecklingen, där ordförråd är en central del, är det angeläget att tidigt kartlägga och följa de enskilda barnens behov och att, som flera forskare har framhållit, inte ha ett snävt perspektiv vid planering av insatser. Alla personer runt barnen med hörselnedsättning behöver ha en medvetenhet om de särskilda utmaningar dessa barn står inför. Förskola och skola behöver arbeta på ett sätt som bidrar till god ordförrådsutveckling hos alla barn och verka för att minska glappet som kan bli mellan barn med hörselnedsättning och normalhörande barn.

Gertrud Edquist 

Referenser

Ambrose, S.E., VanDam, M. & Moeller, M.P. (2014). Linguistic input, electronic media, and communication outcomes of toddlers with hearing loss. Ear and Hearing, 35(2), 139–147.

Bess, F.H., Gustafson, S., Hornsby, B. (2014). How hard can it be to listen? Fatigue in school-age children with hearing loss. Journal of Educational Audiology, vol. 20, 2014.

Borg, E., McAllister, B., Edquist, G., Risberg, A. & McAllister, B., (2007). Speech and language development in a population of Swedish hearing-impaired pre-school children, a cross-sectional study. International Journal of Pediatric Otorhinolaryngology, 2007 Jul;71(7): 1061–77.

Edquist, G. (2021). Expressivt ordförråd hos skolbarn med lätt till måttligt svår hörselnedsättning (ej publicerad). Masteruppsats vid Instruktionen för neurovetenskap, logopedi. Uppsala universitet.

Halliday, F.F. Tuomainen, O. & Rosen, S. (2017). Language development and impairment in children with mild to moderate sensorineural hearing loss. Journal of Speech, Language and Hearing Research: JSLHR 2017 Jun 10;60(6):1551–1567.

Klein, K.E., Walker, E.A., Kirby, B. & McCreery, R.W. (2017). Vocabulary facilitates speech perception in children with hearing aids. Journal of Speech, Language and Hearing Research (Online), 60(8), 2281–2296.

Lederberg, A.R. & Spencer, P.E. (2009). Word-learning abilities in deaf and hard-of-hearing preschoolers: Effect of lexicon size and language modality. Journal of Deaf Studies and Deaf Education, 14, 44–62.

Roush, J., Holcomb, M., Roush, P.A. & Escolar, M.L. (2004). When hearing loss occurs with multiple disabilities. Seminars in Hearing, vol. 25, nr 4, 2004.

Stübner, C., Flynn, T., Gillberg, C., Fernell, E. & Miniscalco, C. (2019) Schoolchildren with unilateral or mild to moderate bilateral sensorineural hearing loss should be screened for neurodevelopmental problems. Acta Paediatrica 19.

Uhlén, I., Mackey, A., Rosenhall, U., Sahlgrenska akademin, Institute of Neuroscience and Physiology, Department of Health and Rehabilitation, Göteborgs universitet, . . . Sahlgrenska Academy. (2020). Prevalence of childhood hearing impairment in the county of Stockholm – a 40-year perspective from Sweden and other high-income countries. International Journal of Audiology, 59(11), 866-873.

Wake, M., Poulakis, Z., Hughes, E. K., Carey-Sargeant, C., & Rickards, F. W. (2005). Hearing impairment: A population study of age at diagnosis, severity, and language outcomes at 7–8 years. Archives of Disease in Childhood, 90(3), 238-244

Walker, E.A., Redfern, A. & Oleson, J.J. (2019). Linear mixed-model analysis to examine longitudinal trajectories in vocabulary depth and breadth in children who are hard of hearing. Journal of Speech, Language and Hearing Research (Online), 62(3), 525–542.

 

Faktaruta Hörselnedsättning mäts med tonaudiogram och beskrivs numera vanligtvis med genomsnittlig hörnivå (HL, Hearing Level) i decibel på frekvenserna 500, 1000, 2000 och 4000 Hz. Enligt American-Speech-Hearing-Association, ASHA, kategoriseras lätt hörselnedsättning som nedsättning till 26–40 dB HL, måttlig 41–56 dB HL, måttligt svår 56–70 dB HL, svår 71–90 dB HL och >90 dB HL som grav. Enligt WHO:s indelning, som oftast används i Sverige, är indelningen något annorlunda. Där finns indelningen lätt, måttlig, svår och grav. Sensorineural hörselnedsättning, som beror på skada i innerörat och/eller hörselnerven, är vanligast vid permanenta hörselnedsättningar hos barn och innebär nedsättning i hörnivå, men också en påverkan på kvaliteten i ljuduppfattningen, beroende av utbredningen av skadan. Ledningshinder beror på skada som påverkar överföringen av ljudet från mellanörat till innerörat och påverkar framför allt hörnivån. Förekomsten av diagnostiserad permanent bilateral hörselnedsättning, > 40 dB HL, hos barn (0–18 år) som bodde i Stockholms upptagningsområde 2017, var 0.4/1000 för barn yngre än ett år, 1/1000 (1–4 år), 1.5/1000 (5–9 år), 1.6/1000 (10–14 år), och 2.14/1000 (15–18 år). Detta beskrivs stämma väl överens med vad som framkommit i studier från andra höginkomstländer (Uhlén m.fl. 2020). 2018 fanns i Sverige 4 038 barn 0–18 år med permanent hörselnedsättning, >29 dB HL tonmedelvärde (TMV4) på minst ett öra (Hörselbarnsregistret, 2020). Av dessa hade 1 185 barn i åldern 0–18 år opererats med cochleaimplantat.