11 juni 2024

Så har vi kommit in i juni och sommarprakten är bedövande och hängiven det som komma skall. Kanske är den ännu mer häpnadsväckande än vanligt då den står i slående kontrast till den utdragna kylan vi hade i år. Livets fortsättning på allt det som har varit – en evig cirkel.

Björktrastar, koltrastar, skogsduvor, gråsparvar, talgoxar och svalor liksom kråkor och skator tävlar om att göra sina röster hörda på ett av våra hem på jorden, i den forna sommarstugeidyllen strax söder om Uppsala. Att ha ett hem – något att uppskatta i dessa tider när krigets dån fortfarande hörs på många platser – både i Europa och i Mellanöstern. Nyss EU-val och vi lyssnar på representanternas budskap om hur Europas samhällen ska byggas.

Vad har då hänt sedan min första ordförandetext för SITS? Mycket, och på många olika ställen! Här kommer några nedslag från aktiviteter jag själv varit med om och tagit del av genom rapporter. Sedan ska jag ge er lite tips på litteratur som jag tänker behövs i det samhälle som vi lever i nu.

I mitten av mars var vi två representanter från SITS som hade tillfälle att besöka konferensen som Audiologopædisk Forening anordnade på Nyborg strand, en dryg timmes tågresa från Köpenhamn. Då fick vi lära oss om de anmärkningsvärda skillnaderna mellan svensk och dansk barnhälsovård avseende språkuppföljningar. Språkforskaren Laila Kjærbæk berättade att i Danmark började de sin språkscreening av treåringar efter ett svagt PISA-resultat först 2007. Språkscreeningen är inte integrerad i barnhälsovården som den är i Sverige utan utförs av pedagoger inom förskolan. Dr Kjaerbaek var skarpt kritisk mot systemet som inte verkar förbättra situationen för barn som är i behov av språkligt stöd. Som lyssnande svensk förstod jag att flera svenska forskare inom barnhälsovården, tillika logopeder, verkligen gjort ett fantastiskt arbete för att se till att vi tidigt fångar upp barn med språkliga svårigheter och ger både dem och deras vårdnadshavare insatser som stöttar dem framåt. I linje med detta blev jag också mycket glad när jag fick ta del av det utvecklingsarbete som genomförts av barnlogopederna i Umeå, vilket går att läsa i senaste numret av Logopeden. Där har de gått från att utreda och diagnostisera till att i stället fokusera på insatser. Några positiva axplock ur förändringsarbetet är att logopederna exempelvis först riktar en utbildningsinsats till föräldrarna i form av en obligatorisk föreläsning och att de inte avslutar kontakten per automatik vid skolstart utan låter barnets behov och befintliga resurser avgöra hur insatserna ska se ut.

Läsinlärningsdebatten fortgår oförtröttligt alltsedan jag själv var liten! Mer om den kunde man läsa på Logopedens webbsidor så sent som den 31 maj. Lite tidigare i maj skrev jag en forskningssammanställning av en studie av Lindström-Sandahls forskargrupp (2023) för Skolverket. Här tänker jag att vi behöver berätta för varandra om pågående och avslutade lyckade projekt så att läsmetoder som fungerar når de lärare som träffar eleverna dagligdags. Vi behöver också vara tydliga med vilka inslag i dessa som är beforskade. Jag ser med förväntan fram emot att ta del av resultaten från de interventionsstudier som pågår i norra Sverige, ledda av de mycket skickliga läsforskarna Malin Wass och Maria Levlin. Den sistnämnda är också en av redaktörerna i Grundbok i logopedi som utkommer på Studentlitteratur under 2024, där Ulrika Löfkvist och jag deltar med våra kunskaper om språkutveckling och utvecklingsrelaterad språkstörning vid hörselskador. Boken är riktigt bred och totalt är det 57 författare som bidrar.

Nu är ni väl nyfikna på mina litteraturtips kan jag tänka mig! Så här kommer de. Första tipset är boken Stulet fokus – så har vi blivit bestulna på förmågan att koncentrera oss utgiven på Akademius förlag och skriven av vetenskapsjournalisten Johann Hari. Boken gör oss smärtsamt medvetna om hur mycket som har förändrats med informationssamhället och nu AI-samhällets gradvisa etablering. Hari lotsar läsaren genom sitt eget digitala beroende till sina intressanta besök hos världsledande forskare inom psykologi och beteende. Han förklarar hur sjunkande läsförmåga hänger ihop med sjunkande koncentrationsförmåga och ökande psykisk och fysisk utmattning. Han förklarar också att vi lever i en perfekt storm som försämrar vår förmåga att tänka. Hans budskap är att ökad medvetenhet om detta är lösningen för att hitta tillbaka till att bli fungerande människor som har möjlighet att ta till sig kunskap och värdera den korrekt.

Den andra boken är Normalitetens gränser skriven av Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap, och Marcus Herz, professor i socialt arbete, båda vid Göteborgs universitet. Boken ges ut på Studentlitteratur. Jag fick möjlighet att höra Marcus själv berätta om boken vid ett seminarium vid Örebro universitet för en dryg vecka sedan. Han gjorde en 45 minuter kort (!) exposé genom boken där vi fick ta del av hur diagnoser vuxit fram i det europeiska och amerikanska samhället som en spegling av de svårigheter som individer har och som förstärks beroende på miljön de lever i. Främst var den lärdom jag själv gjorde kopplad till hur DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) utvecklats från att beskriva symtom, till hur det nu används där psykologer i det närmaste känner sig kidnappade av systemet. Detta framkom i den efterföljande paneldebatten där forskare i psykologi respektive socialt arbete deltog. För mig själv som läst både Karin Johannissons böcker och följt Gillbergaffären på nära håll under min tid som logoped i Uppsala på 1990-talet känns boken väldigt viktig. Den sätter fingret på något skört och viktigt för vårt samhälle – hur vi hanterar svårigheter och vilka osynliga krafter det är som styr oss.

Det var allt för denna gång kära ni! Vi i styrelsen önskar er en härlig sommar och hoppas att många av er har börjat fundera på att anmäla er till konferensen vi arrangerar i höst!

Hälsningar,

Cecilia Nakeva von Mentzer
SITS ordförande