2022-05-08
Kära medlemmar i SITS!
Innan jag satte mig ner för att skriva den här texten gick jag tillbaka och läste det jag skrev i mitt senaste ”Ordförande har ordet”. Det var den 14 februari och det slog mig att det känns som en annan verklighet. Bara tio dagar senare invaderade Ryssland Ukraina. Det som nu pågår så pass nära oss är något som vi alla behöver förhålla oss gentemot. Vi hade ju precis skönjt en ljusning gällande den pandemi som förskuggat tillvaron sedan mars 2020.
En bok som jag kommer på mig själv att ofta referera till är Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész. Boken, som handlar om den judiske pojken Györgys tid i koncentrationslägret Auschwitz, beskriver hur en grå vardag skapas trots de fasansfulla omständigheterna. Även om situationen naturligtvis inte är jämförbar och till viss del skevar så kan jag se vissa likheter utifrån den oro som vi sedan pandemin bröt ut har behövt förhålla oss till och inte drunkna i.
I helgen hade jag besök av en gammal vän och det slog mig hur olika vi agerar i den här situationen vad gäller kriget i Ukraina. Hon håller sig hela tiden uppdaterad, har bunkrat konserver, tagit ut kontanter och är mycket orolig för vad Putin kan ta sig för den 9 maj. Mitt sätt har också varit att skydda mig så mycket som möjligt, men på ett helt annat sätt. Jag begränsar min tid av att ta del av nyhetsuppdateringar och försöker undvika att tänka på vad som kan komma att hända. Vare sig det gäller den 9 maj eller något annat datum. Jag gjorde det fram till hennes besök, vill säga. Efter det började jag också fundera. Hur ska jag tänka, på vilket sätt kan jag förbereda mig, och på vad? Efter några dagar av allmän oroskänsla bestämde jag mig för att inta mitt gamla förhållningssätt, helt enkelt för att jag inte orkar. Det tar för mycket tid, fokus och energi från det som är viktigt i min vardag. Att förbereda sig på något okänt gör mig utmattad. Med det sagt så menar jag inte att ett sätt är bättre än något annat. Bara att vi fungerar så olika och behöver agera utifrån det.
Just nu läggs en del av min tid på att planera SITS kongress den 14 oktober. Alla föreläsare är klara, lokal och teknik för en digital lösning är bokade men programmet behöver justeras innan vi kan publicera det och öppna anmälan. Det kommer att bli ett fullmatat program så håll ögonen öppna för snart publiceras det.
Övrig tid läggs så klart på mitt arbete men också på att planera sommaren. Resor som ska göras, böcker som ska läsas och människor som jag vill träffa. Jag behöver balansera den samhälleliga oron vad gäller krig, pandemi, stigande räntor och andra bedrövligheter med lustfyllda planer.
Jag mår bra av att träffa andra och nu kan vi ju äntligen ses utan restriktioner. I helgen har jag bjudit in några vänner på middag, men före fredag kanske några konserver ska inhandlas och möjligen tar jag ut lite kontakter. Bara ifall om att…
Ha det fint!
Hälsningar Annelie Westlund, ordförande SITS
