2025-01-02

Att våga försöka förstå de stora tankarna – och ingen människa är en ö.

Jag vill börja med att önska er alla ett riktigt gott nytt år! Snart har två hela dagar av 2026 passerat och vi hänger med så gott i tiden vi kan! Just när jag skriver detta minns jag den mycket spännande söndagsintervjun i radions P1 för några veckor sedan där Martin Wicklin samtalade med Maria Strømme, professor i nanoteknologi vid Uppsala universitet. Hon har börjat intressera sig för medvetenhet (engelska consciousness), något som neurovetare, filosofer och fysiker grubblat över i många, många år. Strømme (2025) behandlar de tre begreppen SINNE, MEDVETANDE och TANKE och försöker förklara hur vi människor hänger ihop i världen. Vi är inte isolerade öar (no man’s an island) utan delar av en större helhet. Maria Strømme förklarar detta på ett matematiskt sätt och berättar att RUM–TIDSDIMENSIONEN och MATERIA uppstod först efter BIG-BANG. Självklart går dessa resonemang långt över vi dödligas försök att förstå oss själva och våra sammanhang men jag tänker att det är viktigt att vi var och en – när vi stöter på nya fascinerande tänkare – försöker förstå så gott vi kan. På det sättet kan den lilla förståelsen spridas vidare till andra (läs gärna om överföring i min förra krönika). Ett litet frö som gror eller ett mycel under jord.

Tanken att vi människor inte är isolerade öar är inte ny. Redan 1624 skrev John Donne sin berömda dikt ”No man is an island” som här återges av Sebastian Lönnlöv, bibliotekarie och doktorand i litteraturvetenskap. När vi förstår att vi alla hänger ihop så kan vi också börja förstå varför detta är viktigt för oss alla – och tydligast är hur viktigt detta är när vi växer upp. Det är min övertygelse att utanförskap kan undvikas om alla i skolan samarbetar för att få alla barn att känna att de är unika delar av en större helhet. Men det innebär inte att det skulle vara enkelt. Det innebär trygg ledning och trygga lärare som varsamt lotsar barn framåt mot vuxenvärlden. Det betyder inte att dalta eller inte våga uttrycka sin mening. Tidigt ser vi barns ”vi och dom-tänk” i hur de pratar. Här behöver de vuxna vara tydliga och omdömesgilla (tänk Bornemarks fronesis).

Tyvärr ser vi hur samhället alltmer går emot denna grundläggande princip. Vi ser det i handlingar där enskilda individer tas ur sitt sammanhang i skolan, i skolsegregationen, i splittrade elevhälsoteam och i minskat samarbete mellan professionerna. Men vi ser också det tydliga motståndet ute i samhället där professioner i skolan protesterar mot exkludering, mot stuprörstänk och reportage likt det om Hässelby gård.

Ingen människa är en ö. Vi hänger alla ihop. Vissa mer högljudda än andra, vissa nästan osynliga men de finns där. Alla utgör var sin bit i en stor mosaik.

Så närmar sig min mandatperiods slut, vilket känns lite vemodigt men också fint. Jag har lärt mig så mycket av mina styrelsekollegor och av att få vara med vid två kongresser. Jag ser hur otroligt mycket gott arbete som görs därute – ofta i skymundan och utan stora ord – det är ju det som behövs, varje dags tickande av goda saker för den lilla växande människan bredvid dig. Och gärna med humor! Att vara närvarande i nuet och se människan – att använda din ledarförmåga och kunskap för att få elever att lära sig och växa!

Från och med nästa årsmöte lämnar jag vidare stafettpinnen till en ny ordförande. Jag kommer att få nya uppdrag i egenskap av nyantagen docent i hörselvetenskap som jag behöver lägga min tid på.

Jag hoppas ni är fortsatt nyfikna på föreningens arbete så att ni tipsar kollegor om att komma med på konferensen och på våra aktiviteter. Jag är säker på att de gör skillnad för barnen därute!

Cecilia, ordförande SITS 2024–2025

Referenser

Strømme, M. (2025). Universal consciousness as foundational field: A theoretical bridge between quantum physics and non-dual philosophy. AIP Advances, 15(11).