2025-08-20
Vikten av vetenskapligt förankrade undervisningsstrategier i skolan: ett positivt resultat av läroplansutredningen
Hoppas ni alla har det bra därute i Sveriges alla hörn nu när höstterminen rullar ut sin vackra matta! Själv delar jag min tid mellan Örebro universitet där jag arbetar och Uppsala där jag bor. Detta är två systerstäder i utbildningssammanhang, men Örebro är den unga 25-åriga lillasystern och Uppsala den 548 år gamla storasystern! Ni undrar kanske varför jag nämner detta i denna tredje ordförandetext för SITS? Jo, för att det är inom högre utbildning som många av dagens skolelever kommer att befinna sig som unga vuxna. Statistik från Ung idag visar att nästan en fjärdedel i åldersgruppen 19–24 år studerade vid universitet och högskola hösten 2024, och i vuxenbefolkningen 25–64 år, är 47 procent högutbildade. Jämför vi med EU-genomsnittet har Sverige en högre utbildningsnivå. Men trots det står vi inför stora utmaningar, med svag klassrumsdisciplin och låga kunskapsresultat.
I februari 2025 överlämnades betänkandet ”Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande” (SOU 2025:19) till regeringen. Det är resultatet av att en grupp på ett trettiotal personer haft uppdraget att föreslå ändringar i läroplanerna för de obligatoriska skolformerna och fritidshemmet. Grundorsaken är att svenska elevers genomsnittliga resultat gått ner samt att resultatskillnaderna mellan skolor och mellan olika elevgrupper blivit mer påfallande.
Jag blir glad när jag läser att ett flertal professorer från landets lärosäten har ingått som experter. Här finns bland andra Martin Ingvar, neurovetenskap, Agneta Gulz, kognitionsvetenskap, Christoffer Gillberg, barn- och ungdomspsykiatri, och Linda Fälth, pedagogik. Med dessa har utredningen fått ett vetenskapligt perspektiv på lärande, vilket är helt nödvändigt för att svenska skolelever ska få med sig kunskaper de har nytta av.
Som vi vet har det funnits svårigheter för skolvärlden att förstå skillnaden mellan hur man värderar resultat från enstaka studier och resultat från ackumulerad kunskap över tid. Här är ett viktigt exempel att den svenska skolan äntligen – efter decennier av tveksamheter – erkänner den vetenskapliga evidensen för phonics, ljudbaserad läsinlärning och rekommenderas införa den för samtliga lågstadieelever. Detta har jag tidigare berört i ordförandetexten från juni 2024.
I sammanfattningen av läroplansutredningen kan man läsa att den kunskapssyn som läroplanen från 1994 (Lp0 1994) baserades på i princip var att kunskap inte går att överföra från lärarna till eleverna. I och med det fick lärarna en mer handledande roll och eleverna fick själva ta på sig ansvaret för sin kunskapsutveckling. Under 1990-talsreformerna skedde likaså en förskjutning till att eleven som individ är stark medan lärarnas roll är nedtonad.
Den svenska undervisningsstrategin vill jag belysa med följande citat från Nana, en student från Indonesien som nu studerar inom högre utbildning i Sverige:
Till skillnad från vissa platser där lärande känns som en enkelriktad gata, är det i Sverige mer som en jamsession. Undervisningsstilen här prioriterar aktivt lärande och kritiskt tänkande framför memorering av läroböcker. De använder ofta interaktiva metoder som gruppdiskussioner, problemlösningsaktiviteter och projektbaserat lärande för att uppmuntra oss att tänka självständigt och kreativt.
Jag ler varmt när jag läser ”jamsession” – här får jag tankar som ”improvisation”, ”frihet” och ”glädje”. Men jag får också tankar som ”om jag inte behärskar instrumentet, hur blir då mitt deltagande”? Andra känslor jag får är ”osäkerhet”, ”tveksamhet” och ”undran”: Vad fick jag med mig när jag gått ut från jamsessionen? Likaså funderar jag över vad som händer med studenternas kunskap, om det som står i läroböckerna, vilket är noggrant sammanställd kunskap som ofta sträcker sig över flera år, inte lärs in?
Nana skriver senare:
Det finns inget rätt eller fel, du kommer inte att bli dömd eftersom allt är en del av inlärningsprocessen.
Och en ytterligare del av hennes text, ett citat av en lärare, som jag reagerade starkast på är detta:
Vi är inte bättre än eleverna.
Ovanstående tre citat fångar på ett precist sätt den illavarslande utvecklingen av den svenska skolan. Men hur ska vi gå vidare? Här tänker jag att de två tongivande svenska filosoferna Åsa Wikforss och Jonna Bornemark kan stötta oss i tänkandet. För er som vill lära mer rekommenderar jag er att ta del av deras tankar här: Alternativa fakta och Jonna Bornemark berättar om Aristoteles kunskapsbegrepp.
Påståendet att kunskap inte går att överföra bestrider Wikforss i det mycket viktiga kapitlet ”Kunskapen och skolan” (Wikforss, 2017). Med det ensidigt konstruktivistiska synsätt som präglat skolan från 1990-talet och framåt, ifrågasätts hur människan har lärt sig genom alla tider, nämligen genom att lyssna till hur en person som levt längre än en själv förklarar världen. Wikforss betonar: den mest utmärkande egenskapen hos den mänskliga kunskapen är att den är social och kan överföras från individ till individ. Och självklart förstår alla och envar att denna överföring kan ske i olika konstellationer, det viktiga är att vi litar på att den kan överföras!
Vikten av kritiskt tänkande är en annan viktig aspekt som elever hör dagligen, men det kritiska (!) här är att kritiskt tänkande bygger på goda ämneskunskaper. Det är genom faktakunskaper som kritiskt tänkande möjliggörs!
Wikforss tar också upp exemplet Frankrike som införde en ny läroplan 1989 efter att under mycket lång tid (tänk slutet av 1700-talet) haft en idé om att alla landets elever skulle ta till sig samma kunskap, ett gemensamt ämnesinnehåll, för att reducera ojämlikheter kopplade till ekonomisk bakgrund och begåvning. Mätningen som följde efter att varje skola anpassat sig efter varje elevs bakgrund och individuella egenskaper, var nedslående och slutsatsen var entydig: likvärdigheten föll och de som var de stora förlorarna var de som kom från en utsatt bakgrund.
Höstterminen väntar för elever och lärare. Kunskapen finns därute, såväl teoretisk, praktisk och utifrån varje unika individs omdöme (Bornemark, 2020). Det ska bli intressant att se hur läroplansutredningens fortsatta mottagande ser ut. Min initiala känsla är att vi har börjat ta det mycket viktiga första steget.
Bästa hälsningar
Cecilia, ordförande i SITS
Bornemark, J. (2020). Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet. Volante.
Wikforss, Å. (2017). Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender. Fri tanke.