2020-05-04
SITS Jubileumskongress 2019 avslutades med ett föredrag av Åke Pålshammar under rubriken ”Mycket är det…”. Åke Pålshammar är neuropsykolog och universitetslektor vid institutionen för psykologi på Uppsala universitet och har under många år också undervisat på logopedprogrammet i Uppsala.
Åke Pålshammar pratade i sitt föredrag om en mängd faktorer som kan ha betydelse för hur språkförmågan utvecklas hos barn, alltifrån ärftliga till miljömässiga. Åke lyfte förutom genetikens betydelse, det vill säga hur variationer i barnets DNA-uppsättning påverkar dess utveckling, även påverkan av epigenetiska faktorer. Epigenetik handlar om att miljön kan få gener att ”uttrycka sig” på olika sätt och därmed påverka hjärnans utveckling och barnets beteende, inklusive språkförmågan. Det finns teorier om att behandlingsinsatser skulle kunna utgöra miljöfaktorer som har inverkan på det genetiska uttrycket och på det viset bidra till förbättring vid funktionsnedsättning.
Det är mycket det lilla barnet ska lära sig på vägen till vuxenlivet. Barnet lär sig inte bara att gå, läsa och räkna, utan även att söka tröst, lösa konflikter och samarbeta. Nu vet vi att hjärnan inte mognat färdigt förrän i tjugofemårsåldern och det som mognar allra senast är de främre delarna i hjärnan, våra pannlober. Det är strukturer som är viktiga för att vi ska kunna kontrollera våra egna känslor och ta hänsyn till andra och även kunna tänka över saker ordentligt och fatta kloka beslut. Hjärnans föränderlighet kallas för plasticitet och hjärnan är som mest plastisk vid unga år. Tack och lov så tycks det faktiskt som att hjärnan fortsätter att vara formbar även efter att vi fyllt tjugofem, även om det är i mindre grad. Hjärnans celler kan stärka sina förbindelser ännu när vi är i åttioårsåldern. Plasticiteten antas bland annat bero på epigenetiska effekter. En stor del av hjärnans utveckling sker via genetiska program, men miljön och inlärningen är viktig för att hjärnan ska bygga de nätverk som vi behöver för att till exempel kunna prata och lösa problem.
Åke Pålshammar fokuserade i sitt föredrag på två sorters problematik där epigenetiska effekter kan ha betydelse:
- kognitiva svårigheter med fokus på uppmärksamhetsproblem
- emotionella problem såsom depression och social fobi, vilka kan ha inverkan på språkutvecklingen.
Uppmärksamhetsfunktioner är bland annat beroende av vakenhet. Åke pratade vidare om vikten av att hålla kvar fokus på det som är viktigt för stunden, till exempel att läsa en text, och inte fångas av annat som händer runtom barnet som att en kompis rör sig i klassrummet. Det kräver självkontroll och förmåga till egenstyrning, funktioner som utvecklas under barnaår och tonårstid och som speglas i en ökad hjärnmognad.
Åke pratade om hur mycket det är barn ska lära sig på sin väg mot vuxenlivet. Delar av Erik Homburger Eriksons teoretiska utvecklingsstadier presenterades för att exemplifiera. Under småbarnsåren handlar utvecklingsstadierna om tillit, trygghet och självständighet. Åke lyfte vikten av att barnet har tillgång till en trygg anknytningsperson som kan svara på barnets signaler och hjälpa det att reglera känslor och beteende samt bygga upp en positiv självbild och goda relationer till andra. Senare utvecklingsstadier handlar om att bygga upp sin kompetens och en stabil identitet och framtidstro.
De delar av hjärnan som är involverade i känslolivet mognar betydligt tidigare än de som är viktiga för självkontroll, vilket kan förklara de riskbeteenden och mindre övervägda beslut som kan ses hos tonåringar. Under tonåren har unga mycket utforskande att göra och känslorna är starka. Unga människor påverkas också av sin livsstil där det är vanligt med bristande sömn, kost och motion samt digitala (o)vanor. Sömnen har visat sig ha en mängd viktiga funktioner för vårt välbefinnande och påverkar bland annat inlärning och minnesinlagring. Åke Pålshammar gav många exempel från hjärnforskningen med relevans för det han berättade om, men dem tar vi inte med i det här referatet.
Liselotte Maurex
Vill du veta mer?
I YouTube-kanalen Hjärnkanalen delar Åke med sig av sin kunskap genom att blanda humor med aktuell forskning. I Hjärnkanalen förklarar Åke hur hjärnan fungerar och hur mycket den påverkar vårt dagliga liv. Hur känslor och minnen skapas, hur hjärnan påverkas av stress, sömnbrist, alkohol och träning, och varför vi har så svårt att låta bli mobilen.