Många barn med tal- och språkproblem har även svårigheter inom områden som autismspektrum, ADHD och teoretiskt tänkande. Därför är det viktigt att dessa barn får en allsidig bedömning, gärna av olika professioner. Det skriver Elisabeth Fernell, barnläkare med inriktning barnneurologi och habilitering, som även höll en föreläsning om det vid SITS kongress i oktober.
En programpunkt på SITS-kongressen den 13 oktober handlade om ”När språkstörning föreligger samtidigt som annan funktionsnedsättning” och den fokuserade på vikten av att vara observant på möjligheten av annan samtidig funktionsnedsättning hos barn med språkstörning.
Inledningsvis diskuterades begreppet ESSENCE (Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations), en akronym som skapats av professor Christopher Gillberg för att belysa att barn som tidigt uppvisar avvikelser i utvecklingen – symtom som leder till oro hos föräldrar och/eller förskolepersonal – behöver få möjlighet till en allsidig bedömning, ofta av olika professioner. Språkstörning är ett bra exempel på en sådan tidig utvecklingsavvikelse.
Andra utvecklingsavvikelser under ESSENCE-paraplyet är till exempel svårigheter inom autismområdet, generella svårigheter med teoretiskt/abstrakt tänkande och svårigheter med koncentration/uppmärksamhet/impulskontroll.
Barnhälsovården har en viktig uppgift att upptäcka olika typer av utvecklingsavvikelser, vilket sker genom en kombination av ordinarie ”utvecklingsövervakning” vid nyckelåldrar, med observation av barnets spontana beteende vid besöken, information från föräldrar och bedömning från barnomsorgen/förskolan i förekommande fall. Mycket viktigt är att alltid ta föräldrars oro på allvar.
Språkscreeningen som infördes vid 2,5 eller 3 års ålder i Sverige på 1990-talet har visat sig vara en värdefull screening för att även uppmärksamma barn med andra svårigheter inom ESSENCE.
I studier av Carmela Miniscalco och medarbetare vid Gillbergcentrum i Göteborg har det visat sig att mer än hälften av de barn som före tre års ålder screenade positivt för tal- och språkproblem, visade sig i tidig skolålder, sedan de undersökts av ett flerprofessionellt team, även ha svårigheter inom områden som autismspektrum, ADHD och/eller generella svårigheter med teoretiskt tänkande. En viktig iakttagelse var att barnen också hade svårigheter med muntlig berättarförmåga och problem med läsning och skrivande – viktig kunskap för skolan. Den senaste läroplanen i grundskolan ställer höga krav på förmågor som att analysera, resonera och reflektera – funktioner som barn med språkstörning ofta har svårt med.
Ett ytterligare stöd för betydelsen av att bemöta barn med språkstörning utifrån ett bredare perspektiv är den studie som genomfördes i Stockholm alldeles i början av 2000-talet, där det visades att 90 procent av barnen i språkförskolan hade ytterligare utvecklingsrelaterade svårigheter inom områden som generell kognitiv förmåga, motorik, koncentration och autismspektrum.
Elevhälsoteamets roll diskuterades också avseende den viktiga teamsamverkan mellan specialpedagog, skolpsykolog, skolkurator, skolsköterska och skolläkare när det gäller att uppmärksamma elever med olika former av inlärningssvårigheter, ta ställning till pedagogiska insatser i skolan och att också ta ställning till vilka elever som behöver remitteras till särskild mottagning inom sjukvården för kompletterande bedömning.
Det togs också upp att språkstörning är en komplex utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning med flera kognitiva processer involverade; exekutiva funktioner; arbetsminne och kognitiv processhastighet. Då dessa kognitiva nedsättningar också förekommer vid ADHD och autismspektrumtillstånd är det inte förvånande att språkstörning ofta föreligger också vid dessa tillstånd.
I presentationen nämndes kort också om några medicinska aspekter, orsaker att beakta vid språkstörning.
När det gäller stöd och hjälp till barn med språkstörning diskuterade betydelsen av god samverkan mellan pedagogik, psykologi/neuropsykologi och barnmedicin/barnneurologi/ barnpsykiatri och vikten av att man förstår barnets grundläggande svårigheter, att adekvat utredning är genomförd och att anpassade stödinsatser sätts in.
Många elever behöver få ett yttre stöd för den inre tanken, det vill säga ledtrådar, påminnelser, hjälp vid planering, hjälp när uppgiften innebär att analysera och reflektera. Vi behöver hjälpa dessa elever att få lyckas!
Elisabeth Fernell