2020-02-16
Ingenting är helt svart eller vitt. Det vore skönt om det alltid fanns ett rätt och ett fel, men så är det inte. När vi nu befinner oss mitt i digitaliseringsstormens öga, är det bara att inse att inte ens den är en absolut räddning på allt. Om nu någon trodde det. Digitaliseringen är fantastisk. Tänk så många saker vi lätt kan göra från en liten telefon idag, som krävde ett betydligt omständligare förfarande förut. Vi bokar tandläkartider, betalar räkningar, letar upp väderleksprognoser, tar reda på busstider och tittar på serier. Bland mycket annat. Digitaliseringen gör också att den som har problem med tal, språk, kommunikation, läsning och skrivning kan få mycket bra hjälp, stöd och träning. Det är en otrolig utveckling. Men baksidan då? Ja, den finns. Att de här nya finesserna existerar innebär inte att det bara är att lämna över en digital enhet till den som behöver stöd, och tro att allt löser sig. Det krävs en hel massa förutsättningar för att det digitala stödet ska fungera – och det kan till och med vara så att det kanske inte ska prioriteras alls i vissa sammanhang.
2020 års kongress kommer att handla om digitalisering och språk. Vi kommer att få ta del av både det svarta och vita och kanske även 50 nyanser av grått däremellan. Vem har sagt att det ska vara enkelt? Boka in kongressen den 9–10 oktober och läs mer på hemsidorna om våra föreläsare.
Redan nu i mars, när vi i styrelsen har nästa möte, kommer vi att testa den tekniska lösning vi ska använda vid vårt årsmöte den 7 maj 16.30. I just det fallet hoppas och tror vi att digitaliseringen ska vara ett bra redskap för oss. Tänk att alla medlemmar, oavsett var de befinner sig, ska kunna delta i mötet! Det tycker vi känns mycket bra. Glöm inte att markera mötestiden i din kalender och håll utkik här på hemsidorna för information om exakt hur du ska göra för att delta. Efteråt blir det förstås en utvärdering så att vi kan fånga upp vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre bra i det här upplägget. För även om vi tror på idén, så kan det ju finnas fallgropar vi inte tänkt på.
En sak som jag önskar hade varit riktigt vit är vintern. Det har den inte alls varit, åtminstone inte här i Norrtälje. Faktum är att jag inte ens vet om vi tekniskt sett har vinter. Helt svart tycker jag samtidigt inte att årstiden har varit heller. Den är väl som allt annat, gissar jag. Den har antagit en av alla dessa nyanser av grått. Jag får ta och fundera på hur jag ska angripa det på bästa sätt.
Sofia Norrman