2020-12-12
”Vad tänker barn med uttalssvårigheter om sitt tal? Hur påverkar talet barnets förmåga att göra sig förstådd och bygga relationer? Vilka faktorer underlättar för barnet i familjen och på förskolan? ”
Detta är några av de frågor som en pågående forskningsstudie vid Örebro universitet vill besvara.
I flyern nedan sammanfattas kort vad ett deltagande innebär. Kanske känner du ett barn som du tror skulle passa för studien? Kontakta då forskarna i projektet!
Bakgrund
Att som barn ha svårt att tala och göra sig förstådd kan leda till problem ända upp i vuxen ålder – och påverka både utbildning och jobb. Forskare vid Örebro universitet ska undersöka hur familj, vänner och pedagoger kan underlätta för barn som har uttalssvårigheter.
Uttalssvårigheter (fonologiska problem) är den vanligaste kommunikationsstörningen hos barn och påverkar runt 7,5 procent av populationen [1]. Bara i Stockholm föds 2 000 barn årligen som under sin uppväxt kommer att uppfylla kriterier för uttalssvårigheter. Internationella studier har visat att denna barngrupp utgör mer än 40 procent av logopedernas patientflöde [2]. Ungefär 60 procent av barnen med hörselskada har varierande grad av uttalssvårigheter. Dessa barn är dessutom beroende av hörhjälpmedel för att kommunicera. Många barn med lindrig till måttlig hörselskada reagerar som om de hör. Det gör att konsekvenserna av hörselskadan riskerar att gå omgivningen förbi, och barnet får inte den anpassning och språkliga stimulans som är kritisk för en optimal utveckling [3].
Konsekvenser av uttalssvårigheter
Barn med uttalssvårigheter har ofta ett snävt arbetsminne, främst när det handlar om att bearbeta och minnas ljudbaserad information (ord, instruktioner, siffror de hört). Detta påverkar ordinlärning och läs- och skrivinlärning. Barn med uttalssvårigheter kan vara svårförståeliga, vilket kan orsaka frustration både hos barnet och omgivningen. I en uppsats i logopedi [4] framkom att 54 procent av barnen med uttalssvårigheter uppvisat kommunikationsfrustration under sin uppväxt. Att inte kunna göra sin röst hörd kan leda till att barnet drar sig undan och får svårt att bygga vänskapsrelationer [5].
Forskning
En brittisk longitudinell studie [5] om vänskapsrelationer hos barn med uttalssvårigheter visade att hos den största andelen av barnen (kring 40 procent) uppstod svårigheterna i ung ålder och kvarstod över tid. Enligt författarna var lärarens skattning av barnets samspelsförmåga den faktor som säkrast förklarade kvarstående svårigheter med vänskapsrelationer. De slutsatser som författarna drog var att på grund av språkliga begränsningar interagerar barn med uttalssvårigheter med andra i mindre utsträckning än typiskt utvecklade barn, och är mindre lyhörda för samspelsinitiativ.
Forskarna [6] fann i sin studie att miljöer långt från familjens trygghet var särskilt kommunikativt begränsande för barn med uttalssvårigheter. Att skapa sociala miljöer för lyckosam interaktion är därför av särskilt stor betydelse för de här barnen. Självtillit, tro på sin egen förmåga, är också den faktor som forskarna visade var den starkaste prediktorn för emotionell hälsa hos unga vuxna som vuxit upp med uttalssvårigheter [7].
Överlag råder brist på bedömningsverktyg för kommunikativt deltagande. De instrument som tagits fram riktar sig till vuxna som förlorat tal- och språkförmågan och är således svåra att anpassa för barn [8]. Forskarna hävdade att en utveckling av ett lämpligt bedömningsverktyg för att granska barnens kommunikativa deltagande var nödvändig. Forskarna bedömde att följande aspekter är viktiga att överväga när man tar fram verktyg för barn: (1) åldersbaserade kriterier, (2) specifik anpassning för den tilltänkta åldersgruppen, (3) validering av innehållet (4) delaktighet av vårdnadshavarna och (5) tvärkulturella faktorer.
Med ICF (Internationella klassifikationen för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) kan kroppslig funktion och struktur såväl som aktivitet och delaktighet beskrivas och klassificeras. Med tanke på den variation av negativa konsekvenser som uttalssvårigheter för med sig, är en holistisk syn med interaktion i fokus [9] mycket viktig. Trots det finns det stora brister i logopedisk praktik och forskning med avseende på ICF:s ramverk, särskilt avseende aktivitet och delaktighet [10, 11]. En tidigare svensk studie [12] påvisar vikten av att tidigt identifiera barn med kommunikativa begränsningar utifrån de vuxnas uppfattning [13], men i nuläget finns i stort sett inga svenska studier som använder ICF för att belysa barnets eget perspektiv.
Syftet med studien
Syftet är att belysa barnets, vårdnadshavarens och pedagogens erfarenheter. Vi vill undersöka om och i sådana fall hur uttalssvårigheter påverkar barnens aktivitet och känsla av delaktighet i vardagen i hemmet och på för(skolan).
Den aktuella studiens metod
Vi vill granska hur graden av uttalssvårigheter samvarierar med taldelaktighet. Därför testar vi uttal av ord, fonologiskt arbetsminne, minne för meningar och ordflöde. Kommunikativ aktivitet och delaktighet mäts genom ett intervju-instrument som innehåller frågor om aktivitet och delaktighet [9, 10, 14]. Vi använder tre frågeformulär; ett som riktar sig till barnet med bilder som stöd, ett som riktar sig till vårdnadshavaren inklusive en kort medicinsk enkät, och ett som riktar sig till barnets pedagog. Deltagare är barn med uttalssvårigheter i åldrarna 4 till 8 år med och utan hörselskada.
Undersökningen av barn och deras vårdnadshavare sker vid ett hembesök i syfte att underlätta för familjen. Pedagogen intervjuas via telefon. Nedan presenteras barnenkäten om taldelaktighet [14], vilken består av tio frågor med fem svarsalternativ (Bra, Mittemellan, Dåligt, Annan känsla, Vet inte) i form av emotionella ansiktsuttryck. Exempel på frågor är ”Hur känns sättet som du pratar?” eller ”Hur känns det när du pratar med din bästa vän?”.
Ordflöde mäts genom FAS, djur och verb [15]. Test och intervju av barnet och vårdnadshavaren tillsammans tar cirka två timmar medan intervju av pedagogen tar cirka 45 minuter.
Preliminära resultat
Två femåriga barn med uttalssvårigheter och typisk hörsel utgör de första deltagarna. Deras föräldrar och pedagoger har intervjuats. Enligt båda barnens vårdnadshavare blev barnen irriterade när de inte blev förstådda. Barnens uttal har blivit bättre sedan de fått hjälp av logopeder. Båda vårdnadshavarna tycker att det är viktigt att barnen lär sig uttala rätt. Vårdnadshavaren till ett av barnen svarar så här på frågan: Tycker du att talet begränsar ditt barn på något sätt?
”– Ibland är det så … av rent praktiska skäl. Man försöker intala sig själv att det inte har en begränsning att man kan göra vad som helst. Men det blir ju fler barriärer om man … om man ska slå sig fram i nåt sammanhang … i nåt socialt sammanhang eller i nån debatt eller nånting eller om man ska hävda sin rätt i vilket sammanhang som helst officiellt, socialt eller vad som helst då måste man komma över en barriär till om man har talsvårigheter så är det ju.”
Parivash Ranjbar, MSc, PhD
Thomas Strandberg, Universitetslektor
Cecilia Nakeva von Mentzer, Universitetslektor
Referenser:
- Tomblin, J.B. et al., Prevalence of specific language impairment in kindergarten children. J Speech Lang Hear Res, 1997. 40(6): s. 1245–60.
- McLeod S. och Baker E., Speech-language pathologists’ practices regarding assessment, analysis, target selection, intervention, and service delivery for children with speech sound disorders. Clin Linguist Phon, 2014. 28(7–8): s. 508–31.
- Cole, E., B. och C. Flexer, A., Children with Hearing Loss: Developing Listening and Talking: Birth to Six, (4 uppl.) (online access included). 2019, Beaverton: Ringgold, Inc: Beaverton.
- Brunk, M. och T. Blomqvist, Lyssningssvårigheter hos barn med fonologisk språkstörning: En retrospektiv journalstudie.Magisterarbete i logopedi. 2020, s. 44.
- Mok, S.L. et al., Longitudinal trajectories of peer relations in children with specific language impairment. J Child Psychol Psychiatry, 2014. 55(5): s. 516–27.
- McLeod, S., G. Daniel, och J. Barr, ”When he’s around his brothers … he’s not so quiet”: the private and public worlds of school-aged children with speech sound disorder. Journal of communication disorders, 2012. 46(1): s. 70–83.
- Botting, N. et al., Emotional health, support, and self-efficacy in young adults with a history of language impairment. The British journal of developmental psychology, 2016. 34(4): s. 538–554.
- Darling-White, M., Toward a Measure of Communicative Participation for Children with Developmental Speech Disorders. Semin Speech Lang, 2017. 38(3): s. 184–190.
- Imms, C. et al., ’Participation’: a systematic review of language, definitions, and constructs used in intervention research with children with disabilities. Dev Med Child Neurol, 2016. 58(1): s. 29–38.
- McCormack, J. et al., The impact of speech impairment in early childhood: investigating parents’ och speech-language pathologists’ perspectives using the ICF-CY. J Commun Disord, 2010. 43(5): s. 378–96.
- Worrall, L.E. och L. Hickson, The use of the ICF in speech-language pathology research: Towards a research agenda. International Journal of Speech-Language Pathology, 2008. 10(1-2): s. 72–77.
- Helland, W.A. et al., Stable associations between behavioral problems and language impairments across childhood – the importance of pragmatic language problems. Res Dev Disabil, 2014. 35(5): s. 943–51.
- Goodman, A. och R. Goodman, Strengths and difficulties questionnaire as a dimensional measure of child mental health. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 2009. 48(4): s. 400–403.
- McLeod, S. Taldelaktighets och aktivitetsbedömning för barn: Svenska. 2004.
- Tallberg, I.M., Carlsson, S. och Lieberman, M., Children’s word fluency strategies. Scand J Psychol, 2011. 52(1): s. 35–42.