Allas rätt att bli utmanade i skolan – undervisning för och med tidiga språkare | Svensk Intresseförening för Tal och Språk, SITS

2019-09-25

Under en stor del av vår tid som lärare och nu som speciallärare inom språk-, skriv- och läsutveckling har vi tagit emot nyblivna skolelever som behöver varierande språkliga utmaningar. Bland dessa elever finns de som vi väljer att kalla tidiga språkare. När vi använder begreppet syftar vi på de elever som vid skolstart har utvecklats långt inom ett eller flera av de områden som berör språk-, skriv- och läsutveckling. Vi har uppmärksammat att det är sällan som dessa tidiga språkare lyfts vid specialpedagogiska diskussioner trots att skollagen (SFS 2010:800) är tydlig med att alla elever ska mötas och utmanas utifrån sin kunskapsnivå och sina erfarenheter. Vår upplevelse är att det blir en krock mellan skolans ambitioner att lära alla barn läsa, skriva och använda sitt språk till fullo och de tidiga språkarnas behov av utmaningar, vilket vi därför valde att studera inom ramen för vårt examensarbete (för fulltext se bifogad länk nedan).

Syftet med vår studie var att synliggöra hur förskollärare, lärare samt de specialpedagogiska professionerna i samverkan med skolbibliotekarien upplever sina möjligheter att uppmärksamma och utmana tidiga språkare. Därför genomförde vi kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med ovan nämnda yrkesgrupper.

Teoretisk ram för studien är främst sociokulturell och tar sin utgångspunkt i att lärande och utveckling sker i en social kontext och i samspel med andra. Kompletterande teorigrund utgår från ett kognitivt perspektiv på lärande och används gällande hur elevernas behov av utmaningar möts. Marianis lärandezoner (Mariani, 1997), som bygger på graden av kognitiv utmaning och stöttning, användes som analysverktyg.

Fyra olika lärmiljöer och undervisningssätt kan skapas utifrån zonerna. Om undervisningen erbjuder stora utmaningar men lite stöd kan det skapa oro och frustration och en känsla av misslyckande väcks om eleven inte kan motsvara kraven. Detta benämns frustrationszonen. Undervisning som innebär låg nivå̊ av kognitiv utmaning gör att det blir alltför lätt för eleven som då riskerar att bli uttråkad. För en elev i uttråkningszonen minskar motivationen till att lära sig och undervisningens innehåll ter sig meningslöst. I trygghetszonen riskerar elevens utveckling att stanna upp med risk för att vare sig lärande eller självständighet utvecklas. Dessa zoner får alla negativa konsekvenser för elevens självbild, självständighet och utveckling. Eleven lär sig och utvecklas endast om och när den befinner sig i utvecklingszonen.

Genom att använda sociokulturellt och kognitivt perspektiv synliggörs såväl elevernas lärande och utveckling i relation till gruppen som hur deras behov av utmaningar tillgodoses. Det är lärarens förmåga att anpassa undervisningen som är avgörande för vilken zon eleverna hamnar i. Lärarens kunskap är betydelsefull när det gäller att anpassa och se möjligheter till utmaningar för tidiga språkare.

En väg till att utmana eleverna består i att differentiera undervisningens innehåll och material. Det kan göras genom läsförståelse, högläsning och nivåanpassningar av uppgifter. Det är av vikt att även de tidiga språkarna får fortsatta utmaningar inom de områden de kommit långt i såväl som att träna nya färdigheter, till exempel social interaktion, läsförståelse eller skrivning.

Effekten av de utmaningar och den differentiering som görs är avhängig av hur väl anpassade till individen dessa är samt vilken stöttning pedagogerna ger. En uppgift i exempelvis läsförståelse kan medföra att eleven befinner sig i utvecklingszonen – som innebär lärande – men även i frustrationszonen, trygghetszonen eller uttråkningszonen. Det är därför mycket svårt att tydligt peka ut metoder som kan användas som utmaningar till tidiga språkare, eftersom de måste anpassas till varje individ.

De tidiga språkarna får sällan några särskilda eller extra resurser. I vår studie framkom att de tidiga språkarna inte är en dold grupp, däremot visade det sig att det på grund av tid kan vara svårt att möta deras behov av utmaning. Elevernas kunskaper synliggörs tidigt i undervisningen och bedömningsmaterial och denna tidiga upptäckt är en vägledning till pedagogerna gällande att differentiera undervisningen.

Vad gäller speciallärarens roll är det främst handledning som efterfrågas av lärare och förskollärare. Handledningen kan bestå i att hitta lämpligt material eller undervisningsmetoder på såväl grupp- som individnivå. Ett framgångsrikt arbete inom skolan kräver samverkan mellan en mängd olika instanser. Under studiens gång framkom betydelsen av samarbete mellan olika professioner för att skapa goda lärmiljöer för alla elever.

Skolbibliotekets roll är en sådan framgångsfaktor för samtliga elevers språkliga utveckling. I studien lyfts det särskilt hur tidiga språkare gynnas av att ha tillgång till en stor mängd böcker i sin närhet. Det är en fördel eftersom tidiga språkare lättare kan hitta böcker som utmanar dem samtidigt som de behöver en stor litterär källa att ösa ur.

Ingela Andersson och Emma Ferlesjö

Referenser

Mariani, L. (1997). Teacher Support and Teacher Challenge in Promoting Learner Autonomy.

Perspectives: A Journal of TESOL Italy 23(2), 5–19.

SFS 2010:800. Svensk författningssamling: Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lästips

Bjar; L. & Liberg, C. (2010). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Bruce, B. (2018). Att vara speciallärare. Malmö: Gleerups.

Jönsson, K. (2009) Bygga broar och öppna dörrar. Att läsa, skriva och samtala om texter i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Länk till uppsatsen i fulltext:

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1339566/FULLTEXT01.pdf