Språkliga utmaningar och en språkligt tillgänglig undervisning i alla ämnen och för alla – oavsett modersmål | Svensk Intresseförening för Tal och Språk, SITS

2021-04-01

Fredagen den 12 mars 2021 var det dags för vårens andra webbinarium i SITS regi. Webbinariet var även denna gång ett panelsamtal mellan praktiker och forskare med utgångspunkt i antologin Från sårbarhet till hållbarhet i lärande och undervisning (Bruce, red. 2020).

Barbro Bruce, med. dr i logopedi och docent i utbildningsvetenskap, var moderator under dagens samtal och band på ett föredömligt sätt samman samtalet mellan författare, forskare och pedagoger.
Övriga medverkande var från Söderslättsgymnasiet i Trelleborg; Charlotte Kellander, specialpedagog och biträdande rektor, Kim Rosberg, pedagogisk assistent och Kenneth Mattsson, yrkeslärare. De är verksamma på byggprogrammet på Söderslättsgymnasiet där man har bedrivit en bokcirkel utifrån antologin. Dessutom medverkade Ulrika Ivarsson, speciallärare med inriktning grav språkstörning, Elin Jälmbrant, logoped och adjunkt vid Umeå universitet, Maria Rubin, lektor i pedagogik med en bakgrund som gymnasielärare och speciallärare och Cecilia Segerby, lektor i matematikdidaktik och speciallärare i matematik. Dessa fyra är författare till olika kapitel i boken.

Dagens samtal utgick från minnesanteckningar gjorda under bokcirkeln.

SITS ordförande Annelie Westlund hälsade alla välkomna och sedan började själva webbinariet där följande frågeställningar togs upp:

Språklig tillgänglighet – hur kan undervisningen bli tillgänglig för elever som inte förstår, om de inte säger något?

En svårighet som nämns är att pedagogerna via olika vägar behöver hitta ”nyckeln” och förstå hur många gånger de behöver förklara, vad som behöver förklaras och på vilket sätt det ska förklaras, så att det blir begripligt för alla. Hittar pedagogerna arbetssätt som kan lösa upp dessa språkliga låsningar hos eleverna, kan det upplevas som ett dominospel där alla brickorna faller på plats.
Några rent konkreta tips kan vara att eleverna får hjälp att aktivera förkunskaper, träna strategier för att ta sig an en text, arbeta med ord och diskutera dem och även arbeta med hur orden ska användas. Gå från det konkreta till det abstrakta och tillbaka igen.
Alltför få elever frågar när de inte förstår, kanske just för att det är svårt att ge uttryck för vad det är man inte förstår, eller för att man inte vill visa det inför klassen. Därför är det av stor vikt att pedagogen har olika checkpunkter i de olika undervisningsdelarna för att se till att alla är med i lärprocessen och att eleverna känner trygghet både i gruppen och tillsammans med pedagogen.

Struktur och förutsägbarhet – eller variation? Ska alla lektioner vara lika i upplägg?

Dessa frågor genererade snabbt konkreta förslag på delar som är viktiga att tänka på:

Ha bestämda platser i klassrummet för att skapa ro och använda tiden väl.
Skriv upp lektionsupplägget i förväg på tavlan.
Ha en tydlig uppstart och ett tydligt avslut.
Dela upp lektionen i en kort genomgång, korta pauser, och en tydlig sammanfattning av innehållet.
Planera den språkliga framställningen av informationen för att nå fram till alla elever.

Alla pedagoger gör på lite olika sätt och ska så göra, men det är bra att ha en gemensam ramstruktur och viktigt att alla pedagoger har fokus på språklig tillgänglighet för alla elever. Det man även bör tänka på är att elever behöver olika sorters stöttor för att utvecklas, och här kan det tvärprofessionella samarbetet med elevhälsans olika pedagogiska, medicinska och sociala kompetenser behövas. Det är viktigt med en genomtänkt tanke där man resonerat kring varför vi behöver de här stödstrukturerna. Att exempelvis alltid ge tydliga mallar för att producera texter kan till en början vara till stort stöd för många elever, men det är viktigt att den stöttningen avtar efter hand för att elever ska ges chans att utveckla sig och bli självständiga i sin textproduktion. Så småningom lär sig ofta eleverna också vad de själva behöver för att klara skolan och kan till exempel be om att få sitta i ett mindre rum i provsituationen, eller att få göra muntlig komplettering.

Språklig interaktion – hur kan man få alla att vara lika aktiva? Behöver vi tysta vissa för att vänta in andra?

Det är viktigt att försöka hitta svaret på om eleven väljer att vara tyst utifrån osäkerhet i ämnet eller om hen känner sig otrygg med kamrater eller med läraren och i så fall arbeta med att lösa det. För att en elev ska våga visa sin sårbarhet i ämnet behöver hen känna sig trygg i gruppen. Det finns också en risk för att vissa elever lär sig att maskera sina språkliga svårigheter och då oftast när nya ämnesområden introduceras. Pedagogen får använda sin fingertoppskänsla för hur mycket en enskild elev kan pushas till att bli aktiv. Vissa elever behöver emellanåt få arbeta och visa sin kunskap i mindre sammanhang eller grupper.
Lärarnas erfarenhet är också att många elever inte vågar prata på sin praktikplats. Dessa elever kan behöva stödstrukturer, exempelvis för hur man yttrar sig i en gruppaktivitet eller inleder ett samtal. Precis som det kan behövas skrivmallar så kan det behövas mallar för hur man samtalar, för att öva hur man kommunicerar och fungerar socialt på en arbetsplats. Eleverna kan behöva träna socialt samspel både på skolan och med hjälp av handledaren på praktiken.

Taltid och tanketid – det kan vara svårt att tänka när det aldrig är tyst!

Det finns en risk för att läraren pratar mycket och när det blir tyst en stund så fyller läraren direkt på med något nytt. Det krävs tålamod att vänta in när en elev behöver tid att tänka.
Det kan vara bra att som pedagog träna sig själv och sina elever på att utnyttja tystnaden och att ta tid emellanåt till att tänka i lugn och ro. En modell kan vara att först uppmana alla att vara aktiva och sedan ta en stund under tystnad då alla ges tid att tänka. I ett ämne som exempelvis matematik kan det vara bra att efter en nödvändig genomgång sitta enskilt och arbeta och därefter sitta gemensamt med flera och resonera och fundera över hur man tänkt för att lösa uppgiften. Om en lektionsmodell alltid är så att alla gemensamt ska prata sig fram till lösningar, finns det risk för att vissa elever tar över helt och andra aldrig kommer till tals.

Matematiken och självförtroendet – hur bygger vi vidare på något som inte finns?

Matematik upplevs ofta som ett laddat ämne där många elever i ett tidigt skede anser sig själva som dåliga. Det här går att bryta och det är viktigt att säga det till eleven: Då är det dags att vi ändrar på det! Språk och matematik går hand i hand, och något att fundera på är vad det innebär att föra ett matematiskt resonemang. Till exempel behöver man även i matematik lyfta hur man tar sig an texter och jobba mycket med ord och begrepp och deras betydelse. Det kan också vara bra att signalera till eleverna att det är viktigare att förstå och uttrycka hur man räknar – genom att till exempel koppla matematik till konkret, vardagsnära arbete – än att kunna uttala ordet subtrahera.

Ordförrådet – missar vi de vanliga orden när vi satsar på de ämnesspecifika begreppen?

Det kan som pedagog vara svårt att ta till sig och inse att vissa elever inte förstår ord och begrepp som pedagogen tar för givet att de kan. Risken finns att allt fokus läggs på de ämnesspecifika orden. Det kan vara till synes enkla, vardagliga ord eller begrepp som sätter käppar i hjulet. Ett tydligt exempel är när eleverna ombads att peka ut det viktigaste. En elev tolkade frågan bokstavligt och undrade var i boken hen skulle peka. Metaforer och bilder som är tänkta att förenkla och förtydliga kan för vissa elever i stället försvåra förståelsen.

Modersmål och förförståelse – används det som eleverna har i sina ”ryggsäckar” av språk och livserfarenhet?

Det är av stor vikt att elever får använda alla sina språkliga resurser. Pedagogen behöver vara nyfiken på vilka resurser och erfarenheter varje elev har med sig, och använda sig av så kallat transspråkande där en elevs alla språk tas tillvara i undervisningen. Vissa elever kommer också med en skolhistoria där de upplevt misslyckanden eller tyckt att skolan inte varit särskilt kul. Därför är det viktigt att pedagoger kan bygga in lärandet i en kontext som eleven kan relatera till. När det gäller elever med erfarenhet av flera kulturer kan det vara bra att exempelvis ge bilder från hela världen. Ett annat viktigt mål är att hjälpa eleverna att lyfta fram sina egna styrkor, men även våga lyfta fram sina tillkortakommanden för att vilja utveckla dem.

Som avslutningsord och tack till panelen ger Barbro Bruce uttryck för den spännande skärningspunkt som framkommit när frågeställningar blivit belysta av både praktiker i form av pedagoger ute på fältet och av forskare.

Om boken

Antologin Från sårbarhet till hållbarhet i lärande och undervisning, som låg till grund för studiecirkeln på Söderslättgymnasiet, beskrivs av de 14 författarna som en fortsättning och en fördjupning av boken Språklig sårbarhet i förskola och skola – barnet, språket och pedagogiken (Bruce m.fl. 2016). Begreppet sårbarhet innebär ett kontextuellt och relationellt sätt att möta språkliga och pedagogiska utmaningar, och bokens tolv kapitel behandlar de tre delarna: den lärande individen, de språkliga utmaningarna och de pedagogiska möjligheterna. Dessa tre delar måste synkroniseras för att fungera tillsammans. Bokens huvudbudskap är att lärare måste sätta ord på och börja prata om både sin egen, språkets och hela skolans sårbarhet för att i kollegial samverkan komma vidare. Därmed blir sårbarheten startpunkten för arbetet för hållbarhet i lärande och undervisning. Boken vänder sig till lärare i grundskolan, gymnasiet och på universitetet, till specialpedagoger, speciallärare och logopeder samt till alla inom elevhälsa och med ledaransvar.

Fortsatta webbinarier

Nästa webbinarium i SITS regi äger rum fredagen den 16 april klockan 15–16 under rubriken Mobila och digitala läraktiviteter och lärande på distans – sårbarhet och möjligheter.

Bli medlem i SITS för att ta del av fortsatta webbinarier utan extra kostnad! Klicka här för information om hur du blir medlem.

Åsa Holfve

Boktips och länkar:

Bruce, B., Sventelius, E., Ivarsson, U. & Svensson, A-K. (2016). Språklig sårbarhet i förskola och skola: barnet, språket och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.

Bruce, B. (red.) (2020). Från sårbarhet till hållbarhet i lärande och undervisning. Lund: Studentlitteratur.

Läs mer om SIS-medel och SPSM:s stöd till olika utvecklingsprojekt i förskola och skola på Specialpedagogiska skolmyndighetens webbplats.

Läs mer om transspråkande på Nationellt centrum för svenska som andraspråks webbplats, Stockholms universitet.