Ledare augusti 2020

Vissa av oss är liksom SITS ordförande hjälpta av visuellt stöd när vi ska komma ihåg. Foto: Adobe Stock.

Så börjar sommaren gå in på sista versen. Sommaren då vi fick vänja oss vid nya ord som hemester, svemester och coronastrategi. Ord som karantän, munskydd och pandemi har det pratats om dagligen. Vi har hälsat på varandra med armbågarna och spritat våra händer när helst det getts tillfälle.

Vi var nog många som önskade att allt skulle återgå till det mer normala i höst men det verkar som att vi får bida vår tid och fortsätta med den sociala distanseringen och hemarbete. En skillnad är dock att gymnasieeleverna inte längre ska ha distansundervisning. Det har väckt tudelade känslor, och vad jag förstått av den senaste medierapporteringen, ett visst mått av förvirring och oklarhet. Jag kan förstå och hysa djup respekt för att de som arbetar i skolan kan känna både oro och frustration medan andra kanske går till jobbet med en hög grad av tillförsikt. Vi är olika och det har inte minst visat sig det senaste halvåret.

Precis som vi människor skiljer oss åt, gör också vardagen det. Det vi delar är att den oftast ställer högre krav på rutiner och på att vara någorlunda effektiv. För mig som arbetat hemma sedan i mars är det avsaknaden av arbetskamrater och att hålla fast vid rutiner och fokus som innebär den största utmaningen. Det finns så många distraktioner som kan sätta käppar i hjulen när man föresatt sig att göra klart något eller sätta i gång med något nytt och outforskat.

Det som blivit tydligt för mig under den här perioden är att om jag ska strukturera upp eller slutföra något så är det betydligt större chans att saker och ting blir gjorda om jag skriver upp det. Som så många andra är min visuella uppfattningsförmåga den starkaste kanalen och skriven text är ju ett sätt att visualisera! Det händer att jag ritar upp också men det känns mer naturligt för mig att använda det skrivna ordet.

För några år sedan gick jag en kurs som hette ”Lär dig rita för bättre facilitering” som syftade till att göra deltagarna bättre på att kommunicera visuellt. Den riktade sig bland annat till agila coacher och förändringsledare, det vill säga en helt annan yrkesgrupp än min. Att barn och elever med språkliga svårigheter har lättare att förstå och komma ihåg med bildstöd är ingen nyhet och under det senaste året har det kommit ut flera böcker som tydligt beskriver hur man kan använda bildstöd både i samband med socialt samspel och i undervisningen. Kontentan är att oavsett om man är stor eller liten, har språkliga eller kognitiva svårigheter eller ej så är man hjälpt av att det man hör eller tänker visualiseras på något sätt. Bilder, filmer eller ritprat – det är en smaksak.

Så jag vill uppmuntra alla att inleda hösten med att fundera över situationer, aktiviteter och skeenden som skulle vinna på att kompletteras med något visuellt. Det kan vara i jobbet eller privat, det intressanta är att se vilken skillnad det faktiskt gör. Tillsammans ser vi också till att hösten ger tillfälle till kunskapsutbyte och om du vill skriva en artikel till vår webbplats så mejlar du vår redaktör Marika Habbe som kan guida dig vidare.

Med det vill jag önska alla en skön återgång till vardagen och rikta ett stort tack till er för att ni följer oss på SITS!

Annelie Westlund, ordförande i SITS

Annelie Westlund. Foto: privat.
Wordpress Social Share Plugin powered by Ultimatelysocial