Oförberedd fjärrundervisning i klassrummet, hur blev det?
2020-10-03
– Hej, jag ser dig! Vad gör du? Ska vi skajpa? Varför är du inte här?
Frågorna haglar från klassens elever. Skoldagen i 6A har precis börjat. Jag ser åtta glada elever ivrigt vinka till mig genom datorn. Någon grimaserar med ett leende, en annan tittar allvarligt rakt in i bilden, en elev dansar runt, deras ansikten ser både fokuserade och busglada ut.
– Okej, säger jag, är alla uppkopplade och kan höra mig?
De vinkar ihärdigt mot sina öron och jag förstår att de inte kan höra mig. Just det, jag måste ju klicka in min mikrofon … Sorry!
”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”
(Skolverket, Läroplan för grundskolan, förskolan och fritidshemmet, 2011, s. 3.)
När jag en tidig morgon sitter och väntar på tåget i Strängnäs, hör jag att jag fått ett meddelande till min mobil långt ner i väskan. I meddelandet, som är från min tandläkare, står det att jag kan få en akuttid i dag vid lunch. Välkommen!
Till tandläkaren måste jag, det molvärker hela tiden men vem ska ta mina lektioner? Det är ett perfekt tillfälle att pröva fjärrundervisning i skarpt läge så jag kontaktar min rektor som säger ”Kör!”
Hem igen och planera om i elevernas lektioner så de ska kunna fungera via Skype. Forskaren Sara Willermark har studerat grundskollärares arbete med att utveckla sin undervisning med digital teknik i avhandlingen ”Digital Didaktisk Design, att utveckla undervisning i och för en digitaliserad skola”.
En av slutsatserna var att lärarna behöver få tid att utveckla, experimentera och reflektera över sin egen undervisning och att utvecklingsarbetet behöver utgå från lärarnas behov och förutsättningar i vardagen.
Vi har, vid flera tillfällen under rådande pandemi, övat i klassen på att ha undervisning med Skype men då har jag funnits i närheten och assistenter varit förberedda. Nu blev det just nu och jag är inte på plats. Att undervisa elever med språkstörning innebär att alltid försöka hitta lösningar, anpassa och förtydliga texter, ge förståelse för ordens betydelse och sammanhang.
Den här märkliga terminen har varit en utmaning på många sätt. Tidvis har endast en eller två elever varit närvarande. Hur undervisar vi de elever som är hemma – på grund av oro för corona, oroliga vårdnadshavare eller för att de är sjuka eller har en äldre släkting hemma? Ja, det har varit många olika orsaker till att elever varit hemma i stället för i skolan. Samtidigt gäller att elever som är friska och inte visar symptom ska vara i skolan. Ja, då är utmaningen att så är det men eleverna är hemma. Ska vi distansundervisa eller inte?
Nu blev det aktuellt på ett helt annat sätt än att öva.
”Fjärrundervisning är ytterligare en undervisningsform. Vid fjärrundervisning är elev och lärare åtskilda i rum men inte i tid. Det innebär att lärare och elever befinner sig i olika lokaler när undervisningen bedrivs, men att de har direktkontakt med varandra genom digital teknik. Fjärrundervisning är alltså inte samma sak som distansundervisning, där eleverna själva bestämmer när och var de ska utföra sitt skolarbete. Det ska finnas en handledare närvarande i den lokal där eleven befinner sig.”
(Digitaliseringen i skolan- möjligheter och utmaningar, skolverket.se/publikationer. ISBN: 978-91-7559-323-4)
Tidigare har jag lagt in lektionsinnehåll i varje lektion på skolans lärplattform och elever har övat på att hitta informationen samt genomföra de uppgifter som funnits där.
Tiden närmar sig skolstart, 8:30, och jag tittar igenom planeringen en sista gång. Den bör fungera, tänker jag och loggar in mig på Skype. Nu är det bara att vänta in eleverna.
När alla hör och ser alla så kommer frågorna:
– Är det Lilla Aktuellt som vanligt?
– Men, ska vi titta tillsammans?
– Hjälp, jag blev utloggad!
– Min laggar …
– Jag har glömt min inloggning!
Jag ser assistenten som försöker vara precis överallt och hjälpa medan jag just då bara kan iaktta. Till slut har alla fått ordning på sina datorer och vi kan titta gemensamt på Lilla Aktuellt. Därefter börjar dagens lektioner, eleverna är så fokuserade och de tar det på stort allvar. Jag hjälper till med instruktioner och de får relativt självständigt ta sig an uppgifterna som finns inlagda i schemat. De är så duktiga, söker information och ställer frågor som vanligt.
Det vi upptäcker är att det är svårt att behålla fokus när jag svarar på en elevs fråga samtidigt som alla hör. Här behöver vi lära oss hur man bäst går tillväga. För naturligtvis finns det en funktion som gör att inte alla behöver höra när jag och en enskild elev samtalar. Vi har bara inte hittat den än …
Skoldagen fungerade i stort sett alldeles utmärkt och eleverna tyckte det var kul. Rasterna hölls och eleverna var mycket noga med att vara på plats i klassrummet i rätt tid. Jag saknade att vara i rummet och att kunna ge direkt stöd. Jag arbetar är på en specialskola för elever med språkstörning och ofta med tilläggsdiagnoser. Här upplever jag att lärarens direkta närvaro är oerhört viktig. Nu hade eleverna och jag den fördelen att klassens assistent, som är van vid både elevernas svårigheter och mitt sätt att undervisa, kunde vägleda eleverna under hela dagen.
För att de ska ha möjlighet att klara av distansundervisning under en längre tid krävs mycket övning. Det är så många faktorer som ska fungera samtidigt, tekniken, lektionsplanering utifrån att lärare inte är i klassrummet, uppkopplingar till hemmet, komma ihåg alla lösenord med mera. IT- pedagogen fick göra ett inhopp i klassen för att stötta med det tekniska, det tackar vi för!
Elevers kommentarer dagen efter:
– Ska vi skajpa idag?
– Kul, men lite svårt att förstå.
– Fick vänta på hjälp.
– Min dator funkade inte!
Det blir en annorlunda undervisning och personligen anser jag att det inte går att underskatta lärarens fysiska närvaro i klassrummet. Som lärare gör du så mycket mer för eleverna med din närvaro som inte kan ges över en skärm. Detta märks tydligt under framför allt matematiklektionen då eleverna befinner sig på olika nivåer och ofta behöver enskilda instruktioner och förtydliganden.
I den oroliga tid vi fortfarande befinner oss i måste vi ändå förbereda våra elever så väl att de känner sig trygga med att bli undervisade digitalt och känna att det vi som lärare gör just nu är good enough! Även lärare behöver träna medvetet på detta sätt att undervisa elever. För att skolan ska lyckas nå målen med digitalisering är ökad digital kompetens hos lärare avgörande. Tidigare forskning har visat svårigheter att skapa undervisningssammanhang där digital teknik integreras i undervisningen på ett meningsfullt sätt.
”Både skolans och förskolans personal och elever behöver kompetens för att hantera en digital värld. De behöver inte bara vara tekniskt kunniga, utan också förstå vilka möjligheter, utmaningar och etiska frågor som detta ger upphov till. Det innebär att personalen både behöver ha en proaktiv kompetens som innefattar kunskap om att utnyttja digitala tekniker och medier på ett medvetet sätt. Men de behöver också ha reaktiv handlingsberedskap för att till exempel hantera situationer som uppkommer för eleverna på internet.”
(skolverket.se/publikationer,ISBN: 978-91-7559-323-4)
Dagen efter har jag lektion i en annan klass. Jag ska vara tillbaka i min egen klass 13:25 och nu är klockan precis det. Jag tänker att det gör inget då mina elever är på rast så jag hinner avsluta. Då plingar det till på dator och Skype visar sig. En elev meddelar med stort allvar:
– Var är du, du ska vara här nu?
Jag svarar att jag kommer snart, varpå ett nytt meddelande plingar till:
– Klockan är 13:27 nu. Var är du?
Jag ler inombords och tänker att nu kan de både klockan och har full koll på var jag ska vara…
Annelie Westerberg
Lärare på Hällsboskolan,
en statlig specialskola för elever med grav språkstörning
Källor:
Digitaliseringen i skolan – möjligheter och utmaningar, skolverket.se/publikationer ISBN: 978-91-7559-323-4
Skolverket, Läroplan för grundskolan, förskolan och fritidshemmet, 2011
Willermark, S. (2018). Digital Didaktisk Design: Att utveckla undervisning i och för en digitaliserad skola. Doktorsavhandling. Institutionen för ekonomi och IT, Högskolan Väst. Länk (2018-03-24)
Litteraturtips:
Grönlund, Å. (2014). Att förändra skolan med teknik. Bortom en dator per elev. Örebro universitet.
Koehler, M. & Mishra, P. (2009). What is technological pedagogical content knowledge (TPACK)? Contemporary issues in technology and teacher education 9(1), 60–70.
Lantz-Andersson, A. & Säljö, R. (2014) Lärare i den uppkopplade skolan. Malmö: Gleerups.
Lyssna: