2024-01-27
När jag för snart fyra år sedan valdes in som ordförande i SITS, våren 2020, befann vi oss mitt i en brinnande pandemi och hela världen var upp och ner. Som så många år tidigare var en kongress på Sheraton inplanerad i oktober och det första jag tillsammans med styrelsen var tvungen att ta ställning till var om den skulle genomföras eller inte. Så här i backspegeln kan man ju säga att det inte borde ha varit ett svårt att beslut att ta men utifrån vad vi visste då så var det ingen självklarhet. Kongressen blåstes av och genomfördes året därpå, helt digitalt. Pandemin hade fortfarande ett grepp om oss och det var en hel del restriktioner att förhålla sig till.
Efter att jag klev på som ordförande har vi i styrelsen varje år fått planera kongressen utifrån rådande samhällsordning. Efter pandemin blev vi alla så digitalt händiga och det är numera en självklarhet att kunna ta del av det mesta hemma i soffan. Självklart är det däremot inte att kvaliteten på det digitalt sända är bra. Precis som med allt annat får man betala för god kvalitet. Under två år har kongressen anordnats i så kallad hybrid form; deltagare har kunnat delta både fysiskt på plats och digitalt. Det har varit en relativt dyr lösning som förutsätter att deltagarantalet inte är alltför lågt.
Som om det inte räckte med en pandemi har vi dessutom de senaste åren fått erfara ett ekonomiskt stålbad. Inte minst har kommuner och skolor tvingats dra åt svångremmen rejält. Något som ofta får stryka på foten är då kostnader för personalens kompetensutveckling. Pengar måste tas någonstans ifrån och neddragning på fortbildning är ju inget som ger omedelbara konsekvenser, utan mer på längre sikt.
Det ekonomiska läget innebär nya förutsättningar att hänsyn till. Under planeringen av årets kongress beslutade vi att den endast kommer att anordnas fysiskt. Vi var tvungna att välja något av distribueringssätten och kom fram till att vi som förening vill uppmuntra och förknippas med fysiska möten. Att vår kongress, förutom att vi föreläsare av mycket hög kvalitet, både svenska och internationella, utgör en arena för erfarenhetsutbyte och nya kontakter. Med det sagt är det viktigt att vara medveten om att förutsättningarna förändras över tid. De senaste åren har lärt oss att behovet av att ompröva vår syn på saker och ting kan uppstå plötsligt, och att det även kan öppna upp för möjlighet till utveckling och tillväxt.
I sitt vinterprat i radions P1 delade pastor Tomas Sjödin med sig av insikten att drömmar fungerar som segel medan minnen står för roder. Även om han ursprungligen talade utifrån ett mer existentiellt perspektiv, kan dessa ord också tillämpas på en mer praktisk nivå. Kanske kan vi betrakta våra drömmar som visioner och målsättningar, där historien och erfarenheterna agerar kompass och vägledning?
När jag vid kommande årsmöte överlämnar ordförandeskapet till min efterträdare, som kommer att leda föreningen och dess styrelse framåt, vill jag gärna dela med mig av mina erfarenheter från åren som gått. Samtidigt är framtiden ett oskrivet blad och styrelsen kommer sannolikt att få andra utmaningar att ta sig an. Tänk bara på vilken omvälvande påverkan den nya AI-tekniken kan komma att ha på lång sikt! Tanken är hisnande om man tar i beaktande hur internet och smartphones på bara femton år har förändrat våra liv i en oerhörd omfattning.
Så länge grundfundamenten är solida är det kreativt och utvecklande att låta vägen vara utforskande och tillåtande inför snedtramp. Samtidigt är det så klart viktigt att vara varsam i att anpassa sig vid förändringar, som ofta sker gradvis och knappt märkbart och ibland snabbt och abrupt. Att vara medveten om dessa skiftningar och att vara beredd att anpassa sig är viktigt för föreningens hållbarhet. Så länge de grundläggande principerna är stadiga kan dörrar öppnas för att utforska och främja kreativitet – utvecklande processer som inte bara är inspirerande utan även lärorika.
De senaste fyra åren har varit fyllda med arbete, kreativa samarbeten och glädje med många underbara skratt. Jag vågar påstå att alla i styrelsen anser att känslan av gemenskap och viljan att bidra till utveckling är de starka motivationskrafterna till att engagera sig ideellt.
Vi är några trogna vapendragare som avslutar våra uppdrag i februari. Trots att vi har varit engagerade under många år, har vi nu av olika skäl beslutat att lämna över stafettpinnen till nya krafter. Denna övergång kommer med all säkerhet att gynna föreningen genom att nya tankar och idéer uppstår och ger föreningen ge förnyad vitalitet.
Det här blir den sista text jag skriver för föreningen som ordförande men sannolikt inte som medlem. Jag kommer säkert att figurera som artikelförfattare lite nu och då.
Med det vill jag lyfta fram alla er medlemmar som utgör grunden i vår förening. Fortsätt det betydelsefulla arbetet med att stödja barn och ungas rätt till tal, språk och kommunikation på olika sätt. Tack för ert bidrag och engagemang!
Annelie Westlund, ordförande
