Språket är mänsklighetens främsta uppfinning

Ledare november 2020
Foto: Adobe Stock.

När jag skriver den här texten är det läslov i Sveriges skolor. Det som i folkskolan kallades för ”potatislov”, eftersom eleverna var lediga från skolan för att hjälpa till i jordbruket. Potatislovet avskaffades allteftersom då jordbrukets betydelse i Sverige minskade under 1900-talet. År 2015 lanserades begreppet läslov på Bokmässan i Göteborg. Det var en rad organisationer som tillsammans med bokbranschen ville uppmuntra unga till att läsa mer. Året efter beslutade dessutom regeringen att namnet höstlov skulle bytas ut till läslov. I samband med det föreslogs också att resurser så småningom skulle tillföras till läsbefrämjande aktiviteter under lovet. Så här i backspegeln kan vi nog konstatera att i konkurrens med den digitala utvecklingen har det kanske inte lyckats så väl som man hoppades.

Det som dock har lyckats är att göra läslovet till ett vedertaget begrepp. Inför läslovet uppmärksammas lovet frekvent i olika medier och av en händelse hamnade jag framför en intervju med författaren Björn Ranelid. Han skulle ge tips om litteratur för barn och när intervjun inleddes stannade jag upp förtrollad av det jag hörde. Så berörd att jag kände mig tvungen att skriva ned det han sa.

”Att få våra yngre att läsa måste ske med omsorg och kärlek. I den omsorgen ingår också att inget barn klarar sig utan språk. Språket är mänsklighetens främsta uppfinning och det måste vi tala om för dem. Innan robotar, datorer och artificiell intelligens fanns ju ordet i – tal och i skrift. Jag brukar säga att tal och skrift är var sin kind i ett ansikte. Ingen har fått Nobelpris i tystnad. Du måste erövra ett språk och det gäller påven i Vatikanstaten, Karl den XVI Gustav eller Donald Trump. Språket är ett instrument och en nyckel till ett socialt rum. Det är en skräckkammare för dispoter, furstar och diktatorer men för en älskare av ordet, språket och fantasin så är det en skattkammare. Då gäller det att man använder guldnycklarna när man ska låsa upp det här för barnen. Det ska ske med kärlek och omsorg och då måste man också vara lite kvalitetsmedveten. Så att de kan få ett språk som kan bära dem.”

Den nedskrivna texten kan inte riktigt återge känslan som uppstod när Björn själv framförde den, med betoning på utvalda ord. Men visst är det vackert? Det är så lätt att vi fokuserar på de språkliga svårigheter som vissa barn brottas med men låt oss inte glömma att språk och läsning ska vara lekfullt med stora doser nyfikenhet och kreativitet. Avkodning är ju en förutsättning men innehållet och upplevelsen är den belöning som väntar på den i början mödosamma aktivitet som läsning trots allt är.

Med den påminnelsen vill jag avsluta med följande citat hämtat ur samma intervju:

”Som förälder ingår det att barnet blir till i språket och i kärleken. I omsorgen, i omtanken om de små barnen. Så man ska linda barnen i 28 bokstäver. De ska vara som lindebarn. Och sedan flyttar du barnen från den ena boken till den andra och det gör du genom att du lotsar dem. Det innebär inte att du är elak eller tvingar dem – utan du gör det av kärlek.”

Annelie Westlund, ordförande i SITS

 

Wordpress Social Share Plugin powered by Ultimatelysocial