Samarbete mellan logoped och lärare för att stärka berättarförmåga hos elever i ettan

2018-04-28

Som skollogoped i Västerviks kommun möter jag barn i alla grundskolans årskurser på flera skolor. Det är ett utmanande uppdrag där fokus ligger på att arbeta förebyggande och främjande. Efter att ha arbetat i skolan under ett par år bestämde jag mig för att föreslå ett språkprojekt för två lärare i parallella klasser i årskurs 1, där vi skulle samarbeta kring att arbeta med läs- och språkutveckling.

Språkprojektet

Bakgrunden till projektet var en önskan om att arbeta med att förbättra berättarförmågan hos barn och att det skulle komma både dem som behövde det lite extra och övriga barn i klassen till godo. En fördel med att arbeta med berättande är att det går att träna flera olika förmågor på samma gång. Min tanke var att om vi kan lära barn att förmedla en berättelse till någon annan ger vi dem verktyg för många situationer i livet.

Berättelsegrammatik

Jag valde att utgå från berättelsegrammatik (”story grammar”) och upplägget lades upp med inspiration av en artikel av Laing, Gillam och Gillam (2016) där berättelsegrammatikens

delar lärs ut med hjälp av korta berättelser med bildstöd och olika inlärningsstrategier. Eleverna stöttas i att gå från enkla berättelser till mer utvecklade historier genom att lägga till dialog och komplikationer. Slutmålet är att eleverna ska bli självständiga i berättandet genom att utvärdera sina egna muntliga eller skriftliga berättelser med hjälp av berättelsegrammatikdelarna och att kunna få med alla berättelseelement när de berättar till enstaka händelsebilder.

Tillämpning i praktiken

De båda klasslärarna och jag beslutade oss för ett koncept med ”team teaching”. Båda klasslärarna hade valt att arbeta med metoden Att skriva sig till läsning och deltog i ett litet nätverk som modererades av kommunens skoldatatek. Vi bestämde oss för att barnen i klassen skulle delas in i tre grupper under ett arbetspass och att de skulle alternera mellan olika arbetsstationer där två var mer direkt relaterade till läsfärdighet. Den tredje gruppen träffade mig och arbetade med att återberätta sagor som deras lärare läst för dem och att själva göra sagor utifrån det de lärt sig. Varje grupp bestod av fyra–åtta barn beroende på de personalmässiga förutsättningarna.

Vi arbetade mycket med bildstöd. Jag samplanerade tillsammans med lärarna angående teman och böcker som skulle läsas för att vi skulle få en samsyn kring mål och genomförande. De böcker som valdes ut tangerade teman i läroplanen som skulle läras in i årskurs 1, till exempel begrepp för att mäta och jämföra, djur och natur, årstider, bokstavsord, historia, känsloord samt frågeord och värdegrund. Lärarna läste sedan böckerna flera gånger per vecka med barnen och fokuserade på olika saker varje gång. Första gången barnen fick höra sagan fick de inte se några bilder. När det var dags att träffa mig hade barnen hjälp av bildstöd för att återberätta sagorna och lärde sig att känna igen olika komponenter som brukar förekomma i en berättelse.

Bildstöden tillverkades i programmet Communicate In Print med Widgit-bilder. Mindmappar till projektet gjordes också med hjälp av färdiga mindmappar från webbplatsen Twinkle och egentillverkade utifrån bilder i böckerna. Vi använde oss också av så kallade Silent books, det vill säga böcker utan text som barnen fick berätta till. Projektet knöts samman med att alla barn fick göra en ”ljudbok” i appen Book Creator där de illustrerat en berättelse på en storyboard och talat in berättelsen till bilderna. Sedan redovisades allt inför halvklass. Alla barn i klasserna genomförde detta, var och en på sin egen nivå och de var glada och stolta efteråt.

Projektet löpte på under drygt en termin där jag träffade varje klass under en förmiddag varje vecka. Vi laborerade med tidsupplägg för att hitta fram till en lösning som kändes rätt för både pedagoger och barn. Barnen fick rita snabba skisser av det de ville återberätta och därefter berätta om sina bilder muntligt. Skisserna ritades in i storyboards som undertecknad skapat i form av en enkel matris med berättelsekomponenter som ”person”,”miljö” och ”problem” ovanför tomma rutor. För elever som inte kommit så långt i sin svenska fanns appen Say Hi tillgänglig för att de skulle kunna delta med sina berättelser och upplevelser. Vid ett tillfälle valdes ett annat media i form av film i stället för bok som inlärningsform.

Det man upptäckte var att eleverna kunde ha nytta av de strategier de lärt sig i flera ämnen, till exempel för att representera tal i matematiken då de lärt sig att snabbt skissa upp ett skeende med enkla streckgubbar. Det var också möjligt att upptäcka individuella inlärningsstyrkor hos barnen som man kan hjälpa dem att vidareutveckla under skolgången. Många ämnen och ämnesmål går att ringa in i ett sådant här projekt där egentligen enbart kreativiteten sätter gränserna för vad som går att uppnå. Det viktigaste var ändå att alla elever kunde delta i undervisningen utifrån sin nivå.

Louise Bengtsson
Logoped Västerviks kommun
Louise.bengtsson@vastervik.se

 

Referenser:
Laing, C., Gillam R, & Gillam.(2016).Narrative Discourse Intervention for School-Aged Children With Language Impairment Supporting Knowledge in Language and Literacy. Top lang disorders,Vol.36, No. 1, pp. 20–34.

Bilder:
Adobe Stock och privat

 

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial